lördag 18 juni 2016

Så blockeras annonser (reklam) på internet + implikationer

Har gått och funderat på det här inlägget en stund för att jag själv skriver en blogg här som jag inte aktiverat annonser på ännu av olika anledningar. Men först: hur blockerar man reklam och annonser på internet?
Använder du inte Google Chrome så är det bara att installera på din dator eller mobil och sedan lägga till och installera appen AdBlock Plus som är världens absolut största annonsblockerare med stor marginal. Du hittar båda dessa program i länkarna i punkten ovan.

Produktivitetsbloggen kan du se lite bilder som visar hur det ser ut efter att en annonsblockerare som AdBlock Plus installerats. Men vad som händer att du mer eller mindre slutar få reklam och annonser på tidningar, bloggar och sajter som besöks på nätet. AdBlock är särskilt effektiv på stora mediasajter som Aftonbladet.se exempelvis. Jag tror även att AdBlock Plus blockerar annonser på Google och Facebook exempelvis. Sedan kan man ställa in undantag om man vill att det ska finnas sajter som ska få visa annonser ändå, till exempel om man tycker att annonserna är väldigt relevanta.

Vad tycker media om annonsblockerare?

Ja, det är ju inte så svårt att räkna ut att de verkligen inte gillar dem. :-) Med tanke på att man som användare läser tidningens innehåll helt gratis och sedan inte ens genererar annonsintäkter för utgivaren (tidning, blogg mfl). 

Det är särskilt negativt för traditionell media som historiskt sett innan internet livnärt sig på prenumerationsintäkter och annonsintäkter i papperstidningar. När papperstidningarna nu ersätts av onlinetidningar så blev det väldigt svårt att få in nya prenumerationer. Då förlitade sig tidningar på annonsintäkter, men nu är alltså annonsintäkterna också under starkt hot. Vad ska tidningarna göra för att framtidssäkra sig?

Här hittar du statistik för 2015 på användandet av annonsblockerare med data från Adobe och PageFair. I Sverige är vi tydligen redan uppe i 25% användning, vilket är högt minst sagt. Särskilt med tanke på att tillväxten på användandet av annonsblockerare är oerhört stark, 30-40% per år! 

Vad är implikationerna av detta för ny och traditionell media?

Det är ju väldigt svårt att säga vad teknikföretagen som Google och Facebook hittar på med annonser inom sök och sociala medier exempelvis, de skulle ju kunna blockera besökare med annonsblockerare. Och det är ju en smula ironiskt att Google både ger ut annonser på sökmotorn och i sitt annonsnäterk, deras främsta intäktskälla med stora marginal, och samtidigt stödjer AdBlock Plus genom Google Chrome. Men för Google kommer användarens önskemål först och det är ju solklart att folket har tröttnat på dålig och störande annonsering inom onlinemedier. Det är därför användandet av annonsblockerare ökar lavinartat.

Google och Facebook kommer dock att driva utvecklingen rent teknologiskt och tidningarna får förhålla sig till spelreglerna som dessa bjässar sätter. Men att användaren kommer först tvekar jag inte på, så smarta tidningar och andra utgivare bör redan nu förvänta sig en fortsatt kraftigt tillväxt av annonsblockerare. Hur media har hanterat det fram till idag varierar, vissa som Forbes blockerar helt besökare med annonsblockerare, andra som Financial Times har hindrar icke-prenumeranter från att läsa helt eller bara delvis (några artiklar per månad). Slutligen har sådana som DN, Expressen och Aftonbladet tillåtit annonsblockerare helt medan SvD använder blockerat annonsutrymme att promota nya prenumerationer. 

Det är säkert så att de flesta tidningar förstår vartåt det barkar, att blockera användare som har annonsblockerare kan snabbt innebära att man förlorar trafik och läsare, något som troligtvis är mycket jobbigt att hantera för många investerare, styrelser och VDar på dessa tidningsutgivare. Att vissa olika tidningarna sedan också experimenterar med framtidssäkrare lösningar är ett tecken på att man försöker hitta rätt i framtiden, en del göra tuffa val som slår fel. En hel del stora internationella tidningar har satsat på att bara tillåta prenumeranter men vad det verkar så är inte heller det lätt gjort, många av dessa tidningar går dåligt som konsekvens. Faktum är att nästan alla tidningar går dåligt och ingen utgivare verkar ha svaret på hur man skall överleva för närvarande. Kanske är det så att tidningar såsom vi ser dem idag inte kommer finnas kvar?

Men vad är då framtiden för tidningar?

Här kan jag endast spekulera, men en anledning till att jag hittills inte slagit på displayannonser på denna blogg är att jag inte tror att displayannonser kommer finnas kvar alls. Särskilt banners. Så Aftonbladet och de andra stora mediahusens primära intäktskälla kommer i min mening helt försvinna, det är vad användarna vill, så blir det. Det kommer teknikföretagen se till.

Men det är också så att användare vill läsa texter, få ny information. Det kostar trots allt pengar för tidningar att författa nyheter (resekostnader, traktamente, projektkostnader mm) om vad som händer i utlandet eller bedriva grävande journalistik inrikes. Dock för mig som skriver denna blogg kostar det mig inget annat än tid. Jag tror att tidningarna framledes kommer få mycket svårt att leva på texter och media som inte kostar annat än lön att producera, där kommer bloggar med obefintliga eller mycket lägre kostnader än tidningarna ta över till stor del.

Även även bloggare och nya utgivare av media vill säkert generera intäkter. Får man intäkter finns också ett incitament att göra mer och bättre. Undertecknat som inte får några intäkter kan ju inte jobba med detta att skriva. Men jag tror det kommer dyka upp lösningar:

Jag tror att prenumerationer och annonsering i stort sett kommer dö ut. Istället tror jag på modellen pay-as-you-go, dvs du betalar per artikel du läser eller video du ser. Svenska Flattr med Pirate Bay grundaren Petter Sunde har ett annat angreppssätt som är intressant, typ som en "honest box", vet ej om detta står sig dock, tror folk är för snikna att läsa utan att betala om möjlighet finns. Problemet med pay-as-you-go är att betalningen måste göras innan websidan laddas och där verkar det inte i dagsläget finnas en bra lösning som täcker hela internet. Det är ju en sak att ha en färdig betallösning och vara inloggad på ett antal stora tidningssajter samtidigt, men små bloggare vill ha betalt också. Och jag tror att floran av medelstora bloggar kommer utvecklas, då räcker inte kortlösningar mm som finns idag. Istället tror jag på det som kallas för machine payable web, läs om det här, en ny slags betallösning för alla utgivare. Det ligger dock lite i framtiden eftersom alla måste acceptera BitCoin. :-) Men deras marknadsplats växer, så detta är bara början.

söndag 29 maj 2016

Solceller: Kostnad för solpaneler och ekonomi?

Den här gången handlar det om solceller, något som jag blir mer och mer intresserad av hela tiden, och är relaterat till intresset för elbilar, hemmabatterier och hela klimatsmartgrejen faktiskt. Jag kände att jag vill reda ut för mig själv vad det ekonomiska och tekniska läget egentligen är när det gäller solenergi och dess användning. Hur snart kan mänskligheten leva av solen och förnybara källor endast? Det verkar ju bara vara en tidsfråga faktiskt.


Investeringskostnad för solceller i en villa

I vanlig ordning blir det en hel del googlande för att hitta alla information som man vill åt. Och det är såklart svårt att ge något definitivt svar gällande ekonomin efter alla har olika förutsättningar, leverantörer samt kravställning. Men här hittade jag en resurs som anger att snittpriset per kW för solpaneler under förra året (2015) var 16 000 kr (exklusive installation). Kollar man på priset inklusive installation men före ROT och före statliga subventioner så verkar varje kW med solpaneler kosta omkring 19 000 - 20 000 kr ink moms. 

Hur stora solpanel-systemen är varierar sedan men verkar som en relativt vanlig villainstallation i dagsläget är 4 - 5 kW. Det innebär att själv kostnaden (eller rättare sagt investeringen) i så fall är 80 000 kr för ett 4 kW system och 100 000 kr för ett 5 kW system. Här hittade jag några exempel från Vattenfall och Sollentuna Energi där deras 5 kW system installerat och klart kostar nära 100 000 kr. Väl värt att notera dimensionerna på dessa system som verkar vara lite drygt 30 kvadratmeter takyta.

Sedan är det viktigt att nämna att du har rätt till ROT-avdrag som gäller 30% av installationskostnaden enligt Skatteverkets nya regler, vilket i Vattenfalls exempel från ovan ger omkring 9 000 kr i sänkt investeringskostnad. 

Dessutom är det för privatpersoner möjligt att återfå 20% av installationskostnaden från Svenska staten i form av subventioner som Energimyndigheten skriver. Det skulle i så fall innebära ytterligare en reduktion på 20 000 kr i investeringskostnaden. Dessutom har man tydligen rätt att få tillbaka pengar från överskottsproducerad el, men mer om det lite senare i denna artikel.

Därmed verkar det som att 100 000 kr kan reduceras till omkring 70 000 kr i faktiskt installationskostnad för investering i ett 5 kW system med solpaneler i skrivande stund (Maj 2016).

Hur många kWh kan man få ut? Sänkta kostnader & intjänade pengar

Nu kommer vi till avkastning och jag förmodar att här kan resultatet skilja sig väldigt mycket, beroende på hur solpanelerna är placerade och vilken kvalitet de håller. Men hittade tre källor som anger följande kWh per kW solpaneler:
Så vi kan väl för enkelhetens skull anta att man får ut 1 000 kWh per kW efter ens egna system troligtvis kommer vara lite bättre än genomsnittet. ;-) Dvs med vår typexempel på 5 kW så kommer vi få ut 5 000 kWh per år. 

Det här är ju lite kruxigt dock efter man bara får ut detta när solen skiner, dvs endast dagar med gynnsamma förhållanden. Det är därför som jag tror så starkt på Tesla och deras nya hemma batterier som verkar lösa hela ekvationen kring solceller. Då man kan ladda sin energi på dagen och förbruka den under natten. 

Hursomhelst dessa kWh får man gagn av, och dessutom lite till, jag läste en sk testimonial på Ecokrafts hemsida som angav att solcellerna har en viss kylande effekt på huskroppen eftersom det är lite luft mellan dem och taket. Det hade varit jäkligt bra för min egen del då vårt stora svarta tak gör att vinden och huset blir stekhett på varma sommardagar. Nu använder vi inte aircondition så man tjänar inte pengar på detta, men om vi hade gjort det så hade vi kunnat sänka kostnaden.

Hursomhelst, jag hade ett elpris i min förra artikel som låg på 60 öre per kWh, givet denna kostnad för elen så skulle ett system som genererar 5 000 kWh spara 3000 kr per år ifall man lyckas förbruka all energi som går åt själv. Det är värt att nämna också att du får skattereduktion på 60 öre per kWh som du som mikroproducent matar tillbaka ut i elnätet ifall du inte skulle förbruka 100% av egenproducerad el själv, dock max 18 000 kr avdrag per år enligt Energimyndigheten. Men så stora system kommer inte vanliga privatpersoner ha, vi räknar ju med 3 000 kr endast på vårt exempel med 5 kW.

Vad är avkastningen för solpaneler? 

Alltså, om vi tittar på detta som ett investeringsobjekt med avkastning per år skulle avkastningen vara 3 000 kr på investering om 70 000kr, eller närmare bestämt 4,3% per år. Inte jättehögt kanske men i alla fall omkring 4 gånger högre än du får på ett sparkonto, de bästa sparkontona jag ser just nu verkar ge 1,2 % ränta i skrivande stund för 12 månaders bindningstid. Dvs, om du vill spara pengar på sikt så förefaller detta vara en sund investering givet denna ekonomiska kalkyl. Nu kan dock det ekonomiska läget förändras och då kan kalkylen helt förändras, osäker på om sämre eller bättre.

Vad är livslängden och återbetalningstiden på solpaneler?

Det här tycker jag är viktigt, många vill ju känna att deras investering betalar tillbaka sig givet en viss tidhorisont. Med kalkylen ovan skulle den tiden vara 23 år. Elpriset har under den senaste tioårsperioden varierat mellan 40 öre och 60 öre så att återbetalningstiden skulle kunna bli längre. Detsamma gäller för avkastningen per år som skulle kunna vara lägre. 


Hittade inget uppdaterat diagram just nu, löser det senare

När det gäller livslängden på solceller får man också ta det i beaktande. Men vad det verkar så kan de också hålla mycket längre, läs här, så länge mekanisk påverkan minimeras på solcellerna. Det verkar finnas en 25 års garanti på de flesta solceller. Men det är också värt att notera att de flesta solcellers verkningsgrad reduceras något med åren. 

Hursomhelst, solceller verkar vara en helt ok investering för sparpengar i dagsläget i Sverige, vilket jag inte trodde. Trodde det var mer för entusiaster. Med tanke på detta är det inte svårt att förstå varför man bygger solceller nu som galningar i delar av USA med mycket sol, när solfattiga och kalla Sverige kan generera skaplig avkastning på solpaneler. I takt med att kostnaden går ner för solceller så kommer ekonomin förbättras avsevärt, snart kommer vi förhoppningsvis inte behöva oroa oss för växthuseffekten längre. Alla kommer vilja ha solceller och köra elbilar. :-)

lördag 28 maj 2016

Elbilar: Kostnaden att ladda full? Vad är räckvidden?

En fråga som kom upp på senaste styrelsemötet i min samfällighetsförening då några husägare hade börjat ladda sina nya elbilar i eluttagen vid parkeringsplatserna utan att fråga, de är ju normalt sett till för motorvärmare, men det finns väl egentligen inga regler kring vad elektricitet får användas till. I vår samfällighet finns det tydligen också en effektbegränsning som varje uttag kan ta ut från sina platser varje dygn. Hursomhelst folk blev ju arga för att man utan att räkna inser att kostnaden är högre än den skulle varit för en motorvärmare. Men vad kostar det egentligen?

Jag kände att jag ville ta reda på detta för några olika typer av elbilar eller hybrider. Jag utgår då från att man laddar batteriet från tomt till fullt. Det första man måste göra är ta reda på vad priset på elektricitet är. Så jag gick in på elskling.se och tog snabbt reda på att marknadspriset just nu ligger kring 60öre/kwh. När vi känner till detta ska de ju bara vara att multiplicera denna siffra med batterikapacitet i den bil som vi vill granska.

Jag är intresserad av Tesla så jag börjar med dem:

Tesla Model S - 60 eller 85 kwh batteri

Kostnaden blir 36kr (60 kwh) samt 51kr (85kwh). Det är ju också väl värt att veta vad det skulle kosta per mil för att kunna göra en jämförelse mot bilar med förbränningsmotorer. Dessa batterier ger enligt uppgift tydligen räckvidd i normalkörning på 230 miles (370 km eller 37 mil) samt 270 miles (434 km eller 43 mil). Tar vi till exempel då siffrorna för det stora batteriet så blir det 51 kr dividerat med 43 mil, vilket ger 1.2 kr per mil.

Tesla Model S
Tesla Model S


Jämför vid det mot min VW Passat TDI (som måste fixas pga utsläppsskandalen med VW som du säkert läst om) så drar den 0.46 liter per mil i landsvägskörning, och nu var senast dieselpriset 13 kr per liter. Det ger en kostnad på knappt 6 kr per mil. Så det verkar som min VW Passat kostar cirka 600% mer för drivmedel per mil en Tesla Model S. Holy moly, det var mer än jag trodde!!!

BMW i3 - Nytt 33 kwh batteri

Ett nytt batteri på 33 kwh ger 114 miles (184 km eller 18 mil) räckvidd. Det ger med samma elkostnad som ovan 20kr per fullladdning eller 1.1 kr per mil. Dvs ungefär lika mycket som Tesla Model S.

BMW i3
BMW i3

Nissan Leaf - 24 kwh

Här hittar jag lite info om att batteriet i originalutförande ger 24 kwh och 80 miles (129 km eller 13 mil). Det ger laddkostnad på 14kr och priset per mil blir då 1.1kr i likhet med BMW i3 och Tesla.

Nissan Leaf
Nissan Leaf

Chevrolet Bolt - 60 kwh

Den här bilen kommer ha ett batteri på 60 kwh som ger en räckvidd på 208 miles (334 km eller 33 mil). En fulladdning kostar 36kr och 1,09 kr per mil. Det är lite lägre per mil än de ovan. Den här bilden har främst blivit känd som en utmanare i samma klass som Tesla Model 3. 

Chevrolet Bolt
Chevrolet Bolt

Tesla Model 3

Här är elbilen som fått så enormt mycket press 1-2 år innan produktionen börjar. Den har fått 400,000 förhandsbokningar. Makalös efterfrågan vad det verkar. Tydligen för att priset skall vara mer humant än Model S som bara rika har råd med. Den här skall medelklassen tydligen kunna ha råd med. 

Den skall tydligen ha upp till 60 kwh i batterikapacitet och klara en räckvidd på 215 miles (eller 347 km eller 35 mil). Det ger pris per fulladdning på 36 kr och kostnad per mil på 1,02 kr. Det är lägst hittills av dessa elbilar som det skrivs mest om. 

Tesla Model 3
Tesla Model 3

Japp, det var det. Nu har vi rett ut vad det egentligen kostar att köra och ladda en elbil. För att besvara min egen undran vad det egentligen kommer kosta vår samfällighetsförening så beror det såklart på hur mycket man kör. Men om det är i snitt 5 mil per dag så kostar det ungefär 5 kr om dagen eller 150 kr i månaden. 

Läs också gärna mina inlägg om Tesla samt hemmabatterier.

lördag 21 maj 2016

Varför fungerar Riksbankens penningpolitik inte längre?

Nu verkar de flesta överens om att centralbankerna (som Riksbanken och ECB) egentligen inte har förmågan att skapa real tillväxt med sin keynesiska monetära policy som inneburit oerhört låga räntor över lång tid. Centralbanker och regeringar världen över har försök att få fart på tillväxt och inflation med låga räntor men det fungerar inte. Tillväxten ökar inte, det verkar endast vara så att världens företag och ekonomier hindras av de låga räntorna istället för att de främjar tillväxt.
I denna artikel från @NorthmanTrader går han igenom att världen tycks befinna sig i en gigantisk prisbubbla. Värdet på finansiella tillgångar som fastigheter och företag har exploderat tack varje fenomenalt låga räntor länge. Värdet på finansiella tillgångar har som bekant en inverterad relation till räntorna. Om man i princip inte behöver betala ränta på sitt huslån så kan man egentligen ta ett oändligt stort huslån.


Så hur har vi egentligen hamnat i den här prisbubblan? 

Dagligen frågar sig finansiella kommentatorer (framförallt i USA än så länge) hur man egentligen kan tillåta så låga räntor så länge, speciellt när det verkar som att låga räntor skadar små innovativa företag och främjar trötta storföretag och därmed skadar realtillväxten i ekonomin. Det är framförallt driven av en keynesiansk monetär policy i vars recept ingår att sänka räntorna för att öka konsumtion och inflation, när bedömningen är att dessa är för låga. Den amerikanska centralbanken Federal Reserve inledde denna policy under Ben Bernanke. Tidigare har detta fungerat, vilket troligen är anledningen till att man ihärdigt tillämpat denna metodik nu, men återigen, den här gången har det inte fungerat. 

Istället beskylls nu centralbankerna (även Riksbanken) för att de har skapat ett finansiellt monster, att de centralstyra ekonomi med låga räntor och genom att skapa nya pengar. Räntorna får inte börja öka för att det skulle skapa kaos med sjunkande priser på finansiella tillgångar.

Varför tillåts denna galenskap? 

Mitt i all denna fel-funktion och detta kaos börjar man fråga sig om kapitalismen fortfarande fungerar som den skall? Alla stora ekonomier verkar dras med samma problem: ett berg av skulder. Varför får så många låna så mycket? Många frågor, svårt med svar. Lite därför jag skriver denna artikeln, bara för att för mig själv reda ut vad det kan bero på.

Om man istället vänder lite på resonemanget, och antar att kapitalismen fortfarande fungerar, i alla fall delvis så kan man fråga sig vad anledningen är att världens ekonomi har resulterat i att räntorna skall vara låga? Kanske de låga räntorna är en konsekvens av något större? Något mer meningsfullt. Jag tror det delvis har att göra med informationsåldern.

Om världens ekonomi har möjliggjort låga räntor så har världens ekonomi också möjliggjort och pressat fram investeringar. Investeringar i vad? Historiskt sett så har investeringar inneburit en ny maskin eller nykonstruktion av en fastighet exempelvis (materiella anläggningstillgångar), något som skall generera extra intäkter. Och det stämmer ju fortfarande delvis, speciellt i sådana länder som Kina. Men i den utvecklade västvärlden, var går investeringarna nu? Söker man lite på Google och jämför materiella och immateriella anläggningstillgångar så blir det tydligt att i utvecklade länder har investeringar i immateriella anläggningstillgångar gått om ordentligt, det är en stark trend.

Immateriella anläggningstillgångar kan vara en förklaring

Målet med immateriella anläggningstillgångar har för det mesta att göra med effektivitet, att kunna behandla information och stora system än mer effektivt än tidigare. I mitt jobb till vardags investerar vi 100% i immateriella anläggningstillgångar (mjukvaruutveckling) för att bygga system som innebär att vi kan sälja produkter till lägre kostnader än våra konkurrenter. Dvs, när materiella anläggningstillgångar oftast skall leda till nya intäkter så tror jag istället immateriella anläggningstillgångar leder till sänkta kostnader. Vi automatiserar arbete som tidigare varit manuellt.

Så en stor del av alla dessa investeringar har rätt och slätt gått till att automatisera manuellt arbete. De låga räntorna har möjliggjort massiva förbättringar i informationshantering och inneburit lägre kostnader tack vare lägre manuell arbetsinsats. Två bubblor i Silicon Valley och inom IT mer allmänt tydliggör kanske detta mest av allt, den andra IT-bubblan verkar spricka nu. Världens kapitalistiska ekonomi har hungrat efter mer effektivitet och räntorna har pressats ned som en konsekvens, för att möjliggöra stora investeringar i mjukvara och effektiviseringar.

Informationsåldern och internets skapande har förändrat världen

Informationsåldern har gasat på utvecklingen och möjliggjort stora investeringar inom mjukvara som dessa jag just beskrivit. Frågan är när världen har investerat färdigt i mjukvara/effektivisering? När den processen är klar, så kanske ränteläget i världen förändras kraftigt igen. Svårt att veta, men detta var i alla fall en teori varför räntorna har kunnat vara så låga så länge.

Det är också tydligt att den traditionella expansiva penningpolitiken inte riktigt fungerar som det är tänkt när de stora investeringarna görs i att effektivisera ekonomin och robotisera manuellt arbete, dvs faktiskt reducera BNP.

Fram till det att fabriksarbetaren har utbildat sig till programmerare eller liknande så kommer han kanske inte kunna skapa mycket tillväxt för ekonomin eftersom han står utan arbete ...

---

Läs mina tidigare artiklar om den rekordlåga inflationenvärldens ekonomiska nedräkning, penningpolitikens galenskap och bostadsbubblan.

söndag 27 mars 2016

Varför ökar inte inflationen? Riksbankens bubbla spricker nu

Här kommer en fortsättningen på mitt sökande efter anledningen till det bisarra ekonomiska läge vi nu befinner oss i. I senaste inlägget skrev jag om galenskaperna från världens centralbanker samt i ett annat inlägg varför det nu verkar närma sig "game over" för tidernas största finansiella bubbla. Jag har personligen en mycket dyster syn på ekonomin.

Bubblans moder: 2%

I det här inlägget tänkte jag dyka djupare inom ämnet inflation, som verkar vara bubblans moder. Under de senaste 15 åren har världens centralbankirer fört ett krig mot i deras ögon alltför låg inflation, det har varit ett utdraget skyttegravskrig. Av någon magisk anledning har de flesta centralbankirer fått en målsättning, att inflationen skall vara 2%. Målet sätts av politiker. Om inflationen är 2% så bedöms de ha gjort ett bra jobb. Då de flesta centralbankirer vill behålla sitt jobb och respekten från andra makroekonomer så kommer de naturligtvis göra sitt yttersta för att nå 2% inflation, med alla medel tillgängliga, inklusive sedelpressar.

Vidare kommer centralbankirerna tillämpa penningpolitisk politik som baserar sig på historiska data och tillämpa en verktygslåda som har fungerat historisk. Dessutom, centralbankirerna är trots allt oftast äldre och tror sig kanske ha all den erfarenhet som behövs för att bedöma ekonomins läge och utsikt. Men tyvärr börjar de uppdagas att centralbankirerna inte gör bättre prognoser än någon annan, att deras förmåga att bedöma ekonomin inte är bättre än andras:


Centralbankirerna kommer att använda sina traditionella verktyg och göra traditionella bedömningar för de inget annat att klamra sig fast vid, de är knappast del av vår nya värld fylld med teknik. Och, när inflationen är låg, under 2% så kommer centralbankerna föra en expansiv penningpolitik såsom man kan se i grafen ovan. I hopp om att ekonomin skall producera en högkonjunktur med stigande inflation som följd.

Centralbanker sänker räntan för att öka utlåningen, som i sin tur skall öka efterfrågan, som i sin tur skall börja dra upp inflationen (prisökningar). Utlåningen har ökat, men inflationen har inte ökat. Så någonstans har planen för västvärldens centralbanker inte fungerat, de var säkra på att producera inflation, men deras verktyg har inte fungerat.

KPI och strukturella förändringar inom detaljhandel

KPI, konsumentprisindex, är lättast att mäta och har officiellt blivit måttet för inflation. KPI mäts och beräknas genom att SCB (Statistiska Centralbyrån) i detaljhandeln studerar tusentals prispunkter och sedan viktar in i index i förhållande till hur stor andel av konsumentens plånbok varje kategori/produktområde sväljer. Alltså, priserna i detaljhandeln är Riksbankens fokus när de mäter inflation, är det rätt att fokusera på detaljhandeln? Är det rätt att inte mäta priser på finansiella tillgångar som hus?

Jag satt häromdagen och studerade hur priserna (inflationen) förändrats sedan Januari 2008 (den ekonomiska krisen) till Januari 2016 inom olika kategorier, se statistiken här
  • Livsmedel o alkoholfria drycker +17%
  • Alkoholhaltig drycker och tobak +21%
  • Kläder och skor +12%
  • Boende +4%
  • Inventarier och hushållsvaror -2%
  • Hälso och sjukvård +10%
  • Transport +8%
  • Post och telekommunikation -21%
  • Rekreation och kultur -5%
  • Restauranger och logi +20%
  • Diverse varor och tjänster +16%

För mig som jobbar med e-handel är det slående hur kategorin Inventarier och Hushållsvaror har utvecklats svagare än de andra måtten, denna kategori har kommit längre strukturellt med e-handel än andra kategorier, dvs högre andel e-handel.  

Det är dessutom en anmärkningsvärd prisminskning inom telekommunikation som naturligtvis förklaras med att mobiler och mobiltelefoni blir billigare tack vare större spridning av teknik. Ökad användning av teknik sänker priser på teknik. Sedan kan man inte undgå att nämna oljepriset, bara för att vad som händer där är anmärkningsvärt, branschen krisar:




E-handel och Kina

Som jag nämnt i mina tidigare artiklar tror jag att e-handel och Kina har verkat deflationärt. Billigare produkter från Kina kanske var största orsaken till låg inflation fram till och med kreditkrisen 2008. Från 2008 till 2016 har e-handeln gått igenom en boom.

Vid ett ställe i denna rapport skriver Riksbanken om e-handel, att e-handeln kan påverka KPI, jag tror inte Riksbanken har insett hur mycket e-handeln har påverkat KPI. Min bedömning är att efter att ha sett olika framgångsrika återförsäljare både inom fysisk handel samt e-handel är att fysisk butik kräver 40-50% bruttomarginal medan e-handlarna kan göra samma resultat med 30-40% bruttomarginal. Det vill säga, e-handel kan erbjuda lägre produktpriser än fysisk handel tack vare teknik.

Då e-handeln tar marknadsandel så har existerande fysiska handlare samt nya renodlade e-handlare fått stora mängder kapital att satsa inom e-handel, alla vill ha en del av framtiden, jag kan vittna om en investeringsboom inom e-handel där tillväxt gått före lönsamhet. Det har naturligtvis lett till priskrig. Detta priskrig utgör ett deflationärt tryck. Nu har dock de flesta traditionella handlare blivit bättre på e-handel och det finns inte längre brist på konkurrens inom e-handel som möjliggör mycket kraftig tillväxt inom e-handel. När tillväxten nu har mattats investeras inte längre pengar inom e-handel på samma sätt, lönsamhet har istället blivit ett krav. Det kommer att leda till att deflationstrycket försvinner inom e-handelstunga kategorier. Det kan göra att inflationen börjar öka igen inom dessa kategorier.

Kulmen av prispressen kom under Black Friday December 2015 då jag såg de största handlarna vräka ur sig produkter till reapriser. Varför rear man under årets bästa årstid för detaljhandel? Alla har varit desperata att nå försäljningstillväxt. Försäljningstillväxten för företagen, det var alltför många som ville ha en del av e-handelskakan. Många handlare köpte stora lager i hopp om en fantastisk julhandel, som uteblev, istället blev de sittande på stora lager. Under Januari och Februari har man försökt realisera sina lager, men efter detta får många ge upp. En del börjar få slut på pengar, som VRG, Indiska, Qliro, RnB och MiniMarket för att nämna några.

Slutsats

KPI är ett detaljhandelsmått, priser i detaljhandel, detaljhandeln har blivit överinvesterad med låga priser som följd. Riksbanken verkar ha missat det, man verkar ha glömt hur man mäter inflation och vad som händer där man mäter inflation. En boom i detaljhandeln verkar ha byggt upp en enorm finansbubbla. Nu kommer inflationen gissar jag, nu är det slut på priskriget i detaljhandeln, vad som händer när inflationen går upp är en annan fråga.



söndag 13 mars 2016

Ekonomisk revolution med negativa räntor och kapitalöverflöd

För min del har det blivit en kortare serie av mer ekonomiska inlägg där jag i förra artikeln sökte svaret på stiltjen i kapitalmarknaderna och en teori varför bomarknaden kraschade 2016. Jag frågar mig dessa frågor för alla makroekonomiska spelregler verkar helt ur spel för närvarande.

Ett överflöd av kapital i ekonomin

I den riktiga ekonomin, inom detaljhandel kan jag vittna om ett totalt överflöd av utbud. Det finns mängder med detaljhandlare, av olika typ, som erbjuder helt enorma sortiment. Alla söker sälja allt till alla. Alla konkurrenter förefaller ha oändligt med kapital att köpa in varulager för, så har det inte alltid varit. Den höga konkurrensen inom detaljhandel bör rimligtvis innebära att vissa får ge sig, helt enligt kapitalismens grundvalar om avkastning på kapital, men ännu stänger inte många butiker. Med undantag för några få som Solo, Indiska och Chilli.

Negativa räntor, har centralbankirerna tänkt rätt?

I veckan lanserade Europeiska centralbanken (ECB) ytterligare med negativa räntor och ytterligare köp av företagsobligationer. ECB (och Riksbanken) söker som bekant uppnå en inflation på 2% med alla medel som de har, men som de inte verkar uppnå. Målet med 2% inflation har fått centralbankirerna att vräka ur sig pengar för att få upp inflationen, man provar nu som bekant negativa räntor.


För de flesta verkar negativa räntor konstigt. Vilken bank skulle kunna be sina kunder betala ränta för att göra insättningar, istället för tvärtom? Trots centralbankernas negativa ränta har inte någon bank ännu vågat debitera kunder ränta på insättningar då de är rädda för att tappa sina kunder. Den negativa räntan blir således en kostnad för banken eftersom banken själv måste förvara insättningar från kunder på centralbanken, om de inte lyckas låna ut 100% av dessa medel.

Jag kan förstå att centralbankerna nu trycker pengar och köper obligationer för att få upp inflationen, men att introducera negativa räntor förefaller vara ett logiskt felsteg: Centralbankerna skapar nya pengar för att köpa obligationer, samtidigt omintetgör (förstör) de pengar som förvaras hos dem med negativa räntor. Centralbankerna skapar och förstör pengar samtidigt, det senare kan knappast främja inflation. Det måste vara så att när räntan blir negativ så innebär inte längre en sänkning en drivkraft att låna ut mer pengar.

Bankerna har alltså absorberat kostnaden för den negativa räntan, de har det faktiskt tufft med avkastningen på eget kapital, bankens främsta linjal för framgång. Bankerna tycks ovilliga att introducera negativa räntor på insättningar, så antingen absorberar de alla kostnader eller så kan de höja kostnaden på att ge ut nya lån. Alltså, det här med negativa räntor verkar inte riktigt rätt.

Kapital som inte behövs

Centralbankerna pumpar ekonomin full med kapital som inte egentligen behövs. Företagen tycks inte investera såsom centralbankerna tänkt sig. Företagen verkar tycka att det inte finns tillräckligt attraktiva investeringsobjekt. Företagen har istället en stor kassa med pengar som de inte har användning för.

Tittar man även på framgångshistorierna inom modern ekonomi så är de knappast i behov av kapital, till exempel Google, Apple, Facebook som har enorma kassor. Högteknologiska företag som behöver intellektuellt kapital mer än de behöver ekonomiskt kapital. Faktum är att det förefaller som att man inom teknikföretag inte i särskilt stor utsträckning behöver ekonomiskt kapital, det är viktigare att göra rätt än att lägga mycket pengar, Arbetsförmedlingens 100 mkr är ett bra exempel. Många tycker att man kan göra arbetet för en bråkdel av detta belopp.


Alltså, centralbankerna utför monetära åtgärder enligt historiskt gångbara metoder men som inte längre verkar bita. Det finns inget större behov av ekonomiskt kapital. Centralbankerna skapar pengar som inte behövs, det måste leda till en apokalyptisk finansbubbla?

Den tekniska ekonomin innebär deflation

Jag har funderat på varför deflationstrycket är så starkt, vad det beror på. Såsom jag skrev i min förra artikel tror jag det beror på den extra kapacitet till låg kostnad som Kina tillhandahållit men även internet som skapar mer effektiva marknader. Inom nästa alla vertikaler verkar det "poppa upp" marknadsplatser på nätet som effektiviserar marknaden och sänker kostnader och priser, det kan inte innebära annat än ett mycket starkt deflationstryck.

Är 1kr värd 1kr?

Nej det tror jag inte. Det är lätt att stirra sig blind på 1kr, och värdet på 1kr tycks vara ganska säkert. Inflationen är nära noll. Men hur är det egentligen med den relativa förändringen och värderingar på olika finansiella tillgångar? Den stora majoriteten kapital finns ej som likvida medel, insättningar på bankkonto, utan är istället investerade. Tack vare den låga räntan har finansiella tillgångar ökat kraftigt i värde, men är värdet hållbart? Vad är det i sådana fall som håller uppe värdet? Inget jag kan se, våra löner eller avkastningen på kapital har inte ökat kraftigt. Värdet på nästan alla typer av finansiella tillgångar kan lika väl krascha, värde är relativt. Det som är värt 1kr idag kan vara värt 50 öre imorgon när helt plötsligt marknaden tycker att avkastningen är för låg, fullt möjligt. Kommer hända under 2016 tror jag. 

Om värdet på finansiella tillgångar faller kraftigt så kommer det relativa värdet av kontanter öka kraftigt, kanske dags att köpa kontanter?

måndag 29 februari 2016

World financial markets in the middle of a countdown

These days, barely half a day goes by, without me thinking about what the hell is going on in the economy. Like I wrote (in Swedish) not long ago I believe a very deep financial asset repricing (downwards) and recession is just around the corner, but I can't understand what is keeping it from happening right now.

After reading this fantastic article I am more reassured than before, the repricing (crash) will happen. Many investors seem to agree, but then there is a big cadre of pundits who say: "I cannot see a crash, in fact, the financial markets are going up this week". So vocal investors are split in two camps, and the majority is probably sitting on the sidelines, not trading at all, waiting to see what happens. No one, including western central bankers appears to have a clue about what is going on, or at least the central bankers are not telling the markets. Therefore I have been trying to come up with explanations about the wait for my self, below is one of the that I believe the most in.

It is all China

Since the early nineties China, after entering the World Trade Organisation, has been exporting cheap goods to the West utilising a seemingly infinite supply of cheap labour. Farmers moved to the cities and became factory workers. In the West we believe that a low inflation environment is here to stay, I can see only two explanations to why inflation has been so low for so long:

  1. Cheap Chinese labour and goods have been a deflationary force
  2. Adoption of new technologies also is a deflationary force

I believe the Chinese force has been the strongest, 1.5 billion people industrializing is a very large force, it only took them about 20 years or so. As China exported vast amouts of goods abroad, tremendous wealth was created in China. 

Since China has got a fixed exchange rate against the dollar, which is managed by the Chinese central bank, the Chinese central bank had to buy foreign financial assets with the foreign currency proceeds from all those exports to prevent the Yuan to appreciate against the US Dollar. In this process, the Chinese central bank and consequently government (communist party) gained control over huge foreign exchange reserves. In other words, China purchased huge amounts of financials assets in the West pushing up asset prices and pushing down interest rates on everything.




$4 trillion is just a huge number by any standard, for example the US economy is $17 trillion. So a big number has a big impact, a big deflationary impact. You know, "cheap Chinese goods" is not just a saying, it probably is heavily deflationary. 

And by the way, I like to write huge in this article since the sums are so huge. It does not really matter what central bankers in globalised small countries like Sweden and Switzerland do, they have no power, there is too much capital swoshing around cross broders. Living in Sweden, I think we just have to ride the roller coaster of world financial markets.

Trouble in China

For some reason that I do not know, the Chinese economy seems to have lost steam. Their stock markets have had scares recently and there are reports of huge Chinese bad debts. As a consequence, Western investors are selling Chinese assets like crazy. To maintain the fixed exchange rate against the US Dollar, the Chinese central bank has to sell their foreign assets fast to keep their currency from depreciating against the US Dollar, since investors are selling Yuan-denominated assets. Just over a year after reaching $4 trillion the foreign exchange reserves of China are down to $3 trillion, a huge move. Given the size of the sell-off of Western financial assets, by China, that could have resulted in a crash already, but instead the Federal Reserve, the ECB and most other western central banks have been busy buying financial assets, perhaps keeping asset prices from crashing, more famously known as QE (or quantitative easing). 

A very good graph from a recent Economist shows how the net balance sheet change of the Federal Reserve and the Chinese central bank combined has been increasing until now, pushing up asset prices, but for the first time it is contracting. That is probably putting pressure on prices of financial assets downwards, as we have seen, Western stock markets have been hesitant during 2016 so far.

The countdown

For as long as Western central banks keep buying the foreign exchange reserves that the Chinese are selling all seems stable. However, when China no longer have more foreign exchange reserves to sell, then something happens. The Chinese currency might devalue considerably and who knows what might happen to asset prices or inflation in the West. 

Graph of the Chinese countdown / foreign exchange reserve, time is ticking, when does China run out of money? 

onsdag 24 februari 2016

Därför kraschade bomarknaden 2016 - Huspriserna rasar

Jag vet inte om bomarknaden kommer krascha 2016, eller om den kommer krascha vid något senare tillfälle, eller inte krascha alls. Det vet ingen, inte ens speciellt inte Stefan Ingves. Men alla gillar att ha en åsikt, undertecknad likaså. Och få ämnen engagerar och berör såsom bomarknaden gör, vi svenskar älskar vårt Hemnet och stigande huspriser.

Och det här med att prognostisera makroekonomi är omöjligt, det är ett system med alltför många ingångsvariabler. Ekvationen är omöjlig att lösa (enligt matematisk analys i flera variabler), det finns för många kombinationer av vad som skulle kunna hända, världen är alltför sammankopplad. För att modellera lilla Sveriges ekonomi skulle man behöva modellera hela världens (vilket är ännu omöjligare). Men nog om det, alla gissar, speciellt centralbankirerna så här kommer min övergripande teori varför huspriserna kommer rasa:

Därför: Bolåneräntorna kommer gå upp ordentligt

Huspriserna har gått upp av en mycket enkel anledning, räntan har gått ner. När räntan är låg kan man betala räntor på stora nominella lånebelopp. Men när räntan är låg blir mindre ränteförändringar stora förändringar i kronor och ören, då folk har lån på stora nominella belopp.

Ta en exempelfamilj som har lånat 6 miljoner kronor att köpa drömhuset på Lidingö eller vad det nu kan vara. De betalar troligtvis 2% i ränta, kanske något mindre, dvs 10,000kr per månad i runda slängar + amorteringar. Tänk om räntan gick upp till 5%, en nivå som inte alls är otänkbar med historiska mått mätt, 25,000kr per månad i ränta mao. Troligtvis har familjen råd med även den nivån, men det skulle bli betydligt mindre pengar över varje månad. Dock, än viktigare, om räntan var 5% när de köpte sitt hus hade familjen troligtvis inte tagit ett lån på 6 miljoner kronor. De hade troligen varit benägna att köpa ett mycket billigare hus. Denna mekanik kommer att fälla huspriserna. 

Men varför skulle räntorna att gå upp? 

Min gissning är att inflationen kommer vara fortsatt låg, att centralbankens ränta kommer vara fortsatt låg men att kreditrisken i vår ekonomi kommer att öka kraftigt. Kreditrisken är att lånetagare inte kan betala sina lån. När risken att ge ut lån ökar så är bankerna tvingade att höja räntorna för att kompensera kreditförluster. 

Vi har levt på lånade pengar. Jag tror på en djup kommande recession, och är enig med: "sell everything whose value only exists as a result of confidence in central banks." - Läs om det här

PS Håll koll på räntorna, Comprisers jämförelse är bra. DS


söndag 21 februari 2016

Snabbanalys ICA + Axfood Q4 2015 - Livsmedelsmarknaden

Väldigt olika rapporter. ICA klagar rapporten igenom på högre konkurrens och man ser att sin operativa marginal viker. Axfood (Willys, Hemköp och Dagab) däremot slår på en positiv ton och tror definitivt att 2016 blir bättre än 2015. Vilka olika världar, vad är det som driver det? Då jag inte är en expert på livsmedelshandel vet jag faktiskt inte.

Men av någon anledning så börjar ICAs dominanta ställning på marknaden eroderas något, har konsumenterna börjat välja billigare i form av Willys än finsmakeriet på ICA? Eller har man helt enkelt blivit trött på ICA Stormarknad? Jag personligen handlar antingen på City Gross, Coop eller Willys. Definitivt inte ICA, varför vet jag egentligen inte, kanske mest dock för att det inte uppfattas som billigt och bara samma gamla vanliga.

Det är dock en hel del som händer på matvarumarknaden. Mat.se (som är börsnoterat), MatHem samt Linas Matkasse/Matbutik expanderar aggressivt på marknaden och deras kassaflöden är djupt blodröda. Du har dessutom tyska Lidl som är en nagel i sidan på etablissemanget med sina standardiserade mindre butiker med standardiserade sortiment erbjuder finfina priser. Det finns med andra ord en hel del aktörer som vill ha en större bit av kakan och är man marknadsledande som ICA så leder det onekligen till förlust av marknadsandel eller marginalerosion (oftast båda samtidigt). Så jag kan faktiskt känna en viss sympati för ICA.

Något jag dock inte har sympati för är deras andra "hobbyverksamheter", Hemtex, inkClub, ICA Bank och Apotek Hjärtan. Det förefaller vara något slags imperiebyggande som nästan aldrig slutar lyckligt, det är bara tjänstemannastyre. ICA borde sälja allt detta.

Sannolikt kommer ICA får det hett om öronen, liksom Tesco i Storbrittanien som flera gånger tvingats skriva av stora värden på sin balansräkning, framtförallt i sina butiksfastigheter. ICA sålde nyligen delar av sitt fastighetsbestånd till en pensionsfond, fy bubblan, tänkte jag. De har redan räknat ut att köpladorna inte är något värda och säljer dem till en massa stackars pensionssparare innan någon räknat ut vad som håller på att hända.

Axfood då? Ja de går bra. Rakt igenom. Genom ett tydligt ägande och långsiktiga satsningar så verkar de för närvarande väl kunna navigera marknaden. Men i ärlighetens namn tycker jag inte det är jätteroligt att gå på vare sig Willys eller Hemköp för den delen. Kan inte en onlinehandlare erbjuda en bra shoppingupplevelse; intressanta produkter, lätthandlat, bra priser, hög kvalitet så man slipper gå på butiken över huvud taget? Har provat MatHem några gånger, tyckte bara det var dyrt och jobbigt att handla där. ICA erbjuder distribution från lokala butiker (dålig idé!) för sin e-handel och Coop har för visso en e-handel men har andra problem att handskas med så de är egentligen inga alternativ heller (ska dock ge Coop.se en chans igen).

ICA, Axfood och Mat.se är inga aktier jag äger eller har lust att äga, det finns inget attraktivt med dem alls. Sälj!


onsdag 3 februari 2016

Hur viktig är köpupplevelsen och relationen med kunden?

Gästskribenter: Marie Nilsson och Käthe Nilsson från Optimal Ehandel.

Optimal Ehandel är en tjänst för e-handlare som hjälper  till att upptäcka svagheter i kundupplevelsen; sådant som inte märks i traditionella A/B-tester.

E-handeln har många styrkor men det finns en svaghet med stor potential som kan användas som en konkurrensfördel - den personliga relationen med kunden.

Få kunder att gilla dig mer

Fri frakt, snabba leveranstider, rabatter och bonussystem i alla ära, men nu är det dags att fokusera på att verkligen interagera med dina kunder. De flesta e-handlare arbetar i stor utsträckning med SEO och annonser för att hitta nya kunder och försöker att effektivisera köpet, men glömmer bort de mjuka värdena och relationen med kunden. Viktiga detaljer som får en kund att återkomma och kanske till och med berätta för andra om e-butiken.

Nyttja tacksidan

Idag är de allra flesta tacksidor och orderbekräftelser ganska opersonliga, konkreta och ser ut på samma sätt året om. Genom att anpassa innehållet till aktuella händelser, helger och personliga preferenser skapar du en mer personlig kommunikation.

Ofta är tacksidan ett abrupt stopp i köpprocessen när den egentligen borde vara en början till en relation. Se därför till att lotsa kunden vidare till e-butikens sociala medier.

Var tillgänglig

Använd leveransen till att skapa interaktion med din kund genom att överraska och
bjuda in till dialog. Se till att du är tillgänglig på mail, telefon, chatt och inte minst i sociala medier.

Anpassa kommunikationen

Dela in din kundstock i olika grupper som till exempel heavy buyers och new buyers, och anpassa kommunikation och budskap så att alla dina kunder känner sig sedda och bekräftade.

Var personlig och låt kunderna bli ambassadörer

Det personliga bemötande är en av de fysiska butikernas främsta styrkor så vad kan e-handeln lära sig av butikerna? Trenden går mot att fysiska butiker blir mer digitala och surfplattor i butik är bara början.

Här måste e-handeln hänga med och tillföra personlighet och engagemang, det vill säga det som är den fysiska butikens styrkor. Att våga vara personlig är nyckeln till en bättre och närmare relation med dina kunder.

Utnyttja ALLA kontakttillfällen med dina kunder till att bygga relationer. Även en retur eller en reklamation kan vändas till något positivt, ett problem eller en möjlighet? Du väljer själv. Se till att dina kunder blir goda ambassadörer eftersom “mouth to mouth” är den oslagbart bästa marknadsföringen.

Våga rekommendera andra

Var inte rädd för att rekommendera andra aktörer till dina kunder, noga utvalt ger detta positiv bild av ditt varumärke och ett förtroende för dig som e-handlare.

Vad är det du säljer?

Fortsätt leverera efter att du “levererat”.  Behåll en bra relation med dina kunder även om de just nu inte är köpaktiva. Vad är det egentligen du säljer? Ändra inställning och få ut mer av affären. Paketera erbjudandet och gör det unikt.

Lycka till!