lördag 21 maj 2016

Varför fungerar Riksbankens penningpolitik inte längre?

Nu verkar de flesta överens om att centralbankerna (som Riksbanken och ECB) egentligen inte har förmågan att skapa real tillväxt med sin keynesiska monetära policy som inneburit oerhört låga räntor över lång tid. Centralbanker och regeringar världen över har försök att få fart på tillväxt och inflation med låga räntor men det fungerar inte. Tillväxten ökar inte, det verkar endast vara så att världens företag och ekonomier hindras av de låga räntorna istället för att de främjar tillväxt.
I denna artikel från @NorthmanTrader går han igenom att världen tycks befinna sig i en gigantisk prisbubbla. Värdet på finansiella tillgångar som fastigheter och företag har exploderat tack varje fenomenalt låga räntor länge. Värdet på finansiella tillgångar har som bekant en inverterad relation till räntorna. Om man i princip inte behöver betala ränta på sitt huslån så kan man egentligen ta ett oändligt stort huslån.


Så hur har vi egentligen hamnat i den här prisbubblan? 

Dagligen frågar sig finansiella kommentatorer (framförallt i USA än så länge) hur man egentligen kan tillåta så låga räntor så länge, speciellt när det verkar som att låga räntor skadar små innovativa företag och främjar trötta storföretag och därmed skadar realtillväxten i ekonomin. Det är framförallt driven av en keynesiansk monetär policy i vars recept ingår att sänka räntorna för att öka konsumtion och inflation, när bedömningen är att dessa är för låga. Den amerikanska centralbanken Federal Reserve inledde denna policy under Ben Bernanke. Tidigare har detta fungerat, vilket troligen är anledningen till att man ihärdigt tillämpat denna metodik nu, men återigen, den här gången har det inte fungerat. 

Istället beskylls nu centralbankerna (även Riksbanken) för att de har skapat ett finansiellt monster, att de centralstyra ekonomi med låga räntor och genom att skapa nya pengar. Räntorna får inte börja öka för att det skulle skapa kaos med sjunkande priser på finansiella tillgångar.

Varför tillåts denna galenskap? 

Mitt i all denna fel-funktion och detta kaos börjar man fråga sig om kapitalismen fortfarande fungerar som den skall? Alla stora ekonomier verkar dras med samma problem: ett berg av skulder. Varför får så många låna så mycket? Många frågor, svårt med svar. Lite därför jag skriver denna artikeln, bara för att för mig själv reda ut vad det kan bero på.

Om man istället vänder lite på resonemanget, och antar att kapitalismen fortfarande fungerar, i alla fall delvis så kan man fråga sig vad anledningen är att världens ekonomi har resulterat i att räntorna skall vara låga? Kanske de låga räntorna är en konsekvens av något större? Något mer meningsfullt. Jag tror det delvis har att göra med informationsåldern.

Om världens ekonomi har möjliggjort låga räntor så har världens ekonomi också möjliggjort och pressat fram investeringar. Investeringar i vad? Historiskt sett så har investeringar inneburit en ny maskin eller nykonstruktion av en fastighet exempelvis (materiella anläggningstillgångar), något som skall generera extra intäkter. Och det stämmer ju fortfarande delvis, speciellt i sådana länder som Kina. Men i den utvecklade västvärlden, var går investeringarna nu? Söker man lite på Google och jämför materiella och immateriella anläggningstillgångar så blir det tydligt att i utvecklade länder har investeringar i immateriella anläggningstillgångar gått om ordentligt, det är en stark trend.

Immateriella anläggningstillgångar kan vara en förklaring

Målet med immateriella anläggningstillgångar har för det mesta att göra med effektivitet, att kunna behandla information och stora system än mer effektivt än tidigare. I mitt jobb till vardags investerar vi 100% i immateriella anläggningstillgångar (mjukvaruutveckling) för att bygga system som innebär att vi kan sälja produkter till lägre kostnader än våra konkurrenter. Dvs, när materiella anläggningstillgångar oftast skall leda till nya intäkter så tror jag istället immateriella anläggningstillgångar leder till sänkta kostnader. Vi automatiserar arbete som tidigare varit manuellt.

Så en stor del av alla dessa investeringar har rätt och slätt gått till att automatisera manuellt arbete. De låga räntorna har möjliggjort massiva förbättringar i informationshantering och inneburit lägre kostnader tack vare lägre manuell arbetsinsats. Två bubblor i Silicon Valley och inom IT mer allmänt tydliggör kanske detta mest av allt, den andra IT-bubblan verkar spricka nu. Världens kapitalistiska ekonomi har hungrat efter mer effektivitet och räntorna har pressats ned som en konsekvens, för att möjliggöra stora investeringar i mjukvara och effektiviseringar.

Informationsåldern och internets skapande har förändrat världen

Informationsåldern har gasat på utvecklingen och möjliggjort stora investeringar inom mjukvara som dessa jag just beskrivit. Frågan är när världen har investerat färdigt i mjukvara/effektivisering? När den processen är klar, så kanske ränteläget i världen förändras kraftigt igen. Svårt att veta, men detta var i alla fall en teori varför räntorna har kunnat vara så låga så länge.

Det är också tydligt att den traditionella expansiva penningpolitiken inte riktigt fungerar som det är tänkt när de stora investeringarna görs i att effektivisera ekonomin och robotisera manuellt arbete, dvs faktiskt reducera BNP.

Fram till det att fabriksarbetaren har utbildat sig till programmerare eller liknande så kommer han kanske inte kunna skapa mycket tillväxt för ekonomin eftersom han står utan arbete ...

---

Läs mina tidigare artiklar om den rekordlåga inflationenvärldens ekonomiska nedräkning, penningpolitikens galenskap och bostadsbubblan.

söndag 27 mars 2016

Varför ökar inte inflationen? Riksbankens bubbla spricker nu

Här kommer en fortsättningen på mitt sökande efter anledningen till det bisarra ekonomiska läge vi nu befinner oss i. I senaste inlägget skrev jag om galenskaperna från världens centralbanker samt i ett annat inlägg varför det nu verkar närma sig "game over" för tidernas största finansiella bubbla. Jag har personligen en mycket dyster syn på ekonomin.

Bubblans moder: 2%

I det här inlägget tänkte jag dyka djupare inom ämnet inflation, som verkar vara bubblans moder. Under de senaste 15 åren har världens centralbankirer fört ett krig mot i deras ögon alltför låg inflation, det har varit ett utdraget skyttegravskrig. Av någon magisk anledning har de flesta centralbankirer fått en målsättning, att inflationen skall vara 2%. Målet sätts av politiker. Om inflationen är 2% så bedöms de ha gjort ett bra jobb. Då de flesta centralbankirer vill behålla sitt jobb och respekten från andra makroekonomer så kommer de naturligtvis göra sitt yttersta för att nå 2% inflation, med alla medel tillgängliga, inklusive sedelpressar.

Vidare kommer centralbankirerna tillämpa penningpolitisk politik som baserar sig på historiska data och tillämpa en verktygslåda som har fungerat historisk. Dessutom, centralbankirerna är trots allt oftast äldre och tror sig kanske ha all den erfarenhet som behövs för att bedöma ekonomins läge och utsikt. Men tyvärr börjar de uppdagas att centralbankirerna inte gör bättre prognoser än någon annan, att deras förmåga att bedöma ekonomin inte är bättre än andras:


Centralbankirerna kommer att använda sina traditionella verktyg och göra traditionella bedömningar för de inget annat att klamra sig fast vid, de är knappast del av vår nya värld fylld med teknik. Och, när inflationen är låg, under 2% så kommer centralbankerna föra en expansiv penningpolitik såsom man kan se i grafen ovan. I hopp om att ekonomin skall producera en högkonjunktur med stigande inflation som följd.

Centralbanker sänker räntan för att öka utlåningen, som i sin tur skall öka efterfrågan, som i sin tur skall börja dra upp inflationen (prisökningar). Utlåningen har ökat, men inflationen har inte ökat. Så någonstans har planen för västvärldens centralbanker inte fungerat, de var säkra på att producera inflation, men deras verktyg har inte fungerat.

KPI och strukturella förändringar inom detaljhandel

KPI, konsumentprisindex, är lättast att mäta och har officiellt blivit måttet för inflation. KPI mäts och beräknas genom att SCB (Statistiska Centralbyrån) i detaljhandeln studerar tusentals prispunkter och sedan viktar in i index i förhållande till hur stor andel av konsumentens plånbok varje kategori/produktområde sväljer. Alltså, priserna i detaljhandeln är Riksbankens fokus när de mäter inflation, är det rätt att fokusera på detaljhandeln? Är det rätt att inte mäta priser på finansiella tillgångar som hus?

Jag satt häromdagen och studerade hur priserna (inflationen) förändrats sedan Januari 2008 (den ekonomiska krisen) till Januari 2016 inom olika kategorier, se statistiken här
  • Livsmedel o alkoholfria drycker +17%
  • Alkoholhaltig drycker och tobak +21%
  • Kläder och skor +12%
  • Boende +4%
  • Inventarier och hushållsvaror -2%
  • Hälso och sjukvård +10%
  • Transport +8%
  • Post och telekommunikation -21%
  • Rekreation och kultur -5%
  • Restauranger och logi +20%
  • Diverse varor och tjänster +16%

För mig som jobbar med e-handel är det slående hur kategorin Inventarier och Hushållsvaror har utvecklats svagare än de andra måtten, denna kategori har kommit längre strukturellt med e-handel än andra kategorier, dvs högre andel e-handel.  

Det är dessutom en anmärkningsvärd prisminskning inom telekommunikation som naturligtvis förklaras med att mobiler och mobiltelefoni blir billigare tack vare större spridning av teknik. Ökad användning av teknik sänker priser på teknik. Sedan kan man inte undgå att nämna oljepriset, bara för att vad som händer där är anmärkningsvärt, branschen krisar:




E-handel och Kina

Som jag nämnt i mina tidigare artiklar tror jag att e-handel och Kina har verkat deflationärt. Billigare produkter från Kina kanske var största orsaken till låg inflation fram till och med kreditkrisen 2008. Från 2008 till 2016 har e-handeln gått igenom en boom.

Vid ett ställe i denna rapport skriver Riksbanken om e-handel, att e-handeln kan påverka KPI, jag tror inte Riksbanken har insett hur mycket e-handeln har påverkat KPI. Min bedömning är att efter att ha sett olika framgångsrika återförsäljare både inom fysisk handel samt e-handel är att fysisk butik kräver 40-50% bruttomarginal medan e-handlarna kan göra samma resultat med 30-40% bruttomarginal. Det vill säga, e-handel kan erbjuda lägre produktpriser än fysisk handel tack vare teknik.

Då e-handeln tar marknadsandel så har existerande fysiska handlare samt nya renodlade e-handlare fått stora mängder kapital att satsa inom e-handel, alla vill ha en del av framtiden, jag kan vittna om en investeringsboom inom e-handel där tillväxt gått före lönsamhet. Det har naturligtvis lett till priskrig. Detta priskrig utgör ett deflationärt tryck. Nu har dock de flesta traditionella handlare blivit bättre på e-handel och det finns inte längre brist på konkurrens inom e-handel som möjliggör mycket kraftig tillväxt inom e-handel. När tillväxten nu har mattats investeras inte längre pengar inom e-handel på samma sätt, lönsamhet har istället blivit ett krav. Det kommer att leda till att deflationstrycket försvinner inom e-handelstunga kategorier. Det kan göra att inflationen börjar öka igen inom dessa kategorier.

Kulmen av prispressen kom under Black Friday December 2015 då jag såg de största handlarna vräka ur sig produkter till reapriser. Varför rear man under årets bästa årstid för detaljhandel? Alla har varit desperata att nå försäljningstillväxt. Försäljningstillväxten för företagen, det var alltför många som ville ha en del av e-handelskakan. Många handlare köpte stora lager i hopp om en fantastisk julhandel, som uteblev, istället blev de sittande på stora lager. Under Januari och Februari har man försökt realisera sina lager, men efter detta får många ge upp. En del börjar få slut på pengar, som VRG, Indiska, Qliro, RnB och MiniMarket för att nämna några.

Slutsats

KPI är ett detaljhandelsmått, priser i detaljhandel, detaljhandeln har blivit överinvesterad med låga priser som följd. Riksbanken verkar ha missat det, man verkar ha glömt hur man mäter inflation och vad som händer där man mäter inflation. En boom i detaljhandeln verkar ha byggt upp en enorm finansbubbla. Nu kommer inflationen gissar jag, nu är det slut på priskriget i detaljhandeln, vad som händer när inflationen går upp är en annan fråga.



söndag 13 mars 2016

Ekonomisk revolution med negativa räntor och kapitalöverflöd

För min del har det blivit en kortare serie av mer ekonomiska inlägg där jag i förra artikeln sökte svaret på stiltjen i kapitalmarknaderna och en teori varför bomarknaden kraschade 2016. Jag frågar mig dessa frågor för alla makroekonomiska spelregler verkar helt ur spel för närvarande.

Ett överflöd av kapital i ekonomin

I den riktiga ekonomin, inom detaljhandel kan jag vittna om ett totalt överflöd av utbud. Det finns mängder med detaljhandlare, av olika typ, som erbjuder helt enorma sortiment. Alla söker sälja allt till alla. Alla konkurrenter förefaller ha oändligt med kapital att köpa in varulager för, så har det inte alltid varit. Den höga konkurrensen inom detaljhandel bör rimligtvis innebära att vissa får ge sig, helt enligt kapitalismens grundvalar om avkastning på kapital, men ännu stänger inte många butiker. Med undantag för några få som Solo, Indiska och Chilli.

Negativa räntor, har centralbankirerna tänkt rätt?

I veckan lanserade Europeiska centralbanken (ECB) ytterligare med negativa räntor och ytterligare köp av företagsobligationer. ECB (och Riksbanken) söker som bekant uppnå en inflation på 2% med alla medel som de har, men som de inte verkar uppnå. Målet med 2% inflation har fått centralbankirerna att vräka ur sig pengar för att få upp inflationen, man provar nu som bekant negativa räntor.


För de flesta verkar negativa räntor konstigt. Vilken bank skulle kunna be sina kunder betala ränta för att göra insättningar, istället för tvärtom? Trots centralbankernas negativa ränta har inte någon bank ännu vågat debitera kunder ränta på insättningar då de är rädda för att tappa sina kunder. Den negativa räntan blir således en kostnad för banken eftersom banken själv måste förvara insättningar från kunder på centralbanken, om de inte lyckas låna ut 100% av dessa medel.

Jag kan förstå att centralbankerna nu trycker pengar och köper obligationer för att få upp inflationen, men att introducera negativa räntor förefaller vara ett logiskt felsteg: Centralbankerna skapar nya pengar för att köpa obligationer, samtidigt omintetgör (förstör) de pengar som förvaras hos dem med negativa räntor. Centralbankerna skapar och förstör pengar samtidigt, det senare kan knappast främja inflation. Det måste vara så att när räntan blir negativ så innebär inte längre en sänkning en drivkraft att låna ut mer pengar.

Bankerna har alltså absorberat kostnaden för den negativa räntan, de har det faktiskt tufft med avkastningen på eget kapital, bankens främsta linjal för framgång. Bankerna tycks ovilliga att introducera negativa räntor på insättningar, så antingen absorberar de alla kostnader eller så kan de höja kostnaden på att ge ut nya lån. Alltså, det här med negativa räntor verkar inte riktigt rätt.

Kapital som inte behövs

Centralbankerna pumpar ekonomin full med kapital som inte egentligen behövs. Företagen tycks inte investera såsom centralbankerna tänkt sig. Företagen verkar tycka att det inte finns tillräckligt attraktiva investeringsobjekt. Företagen har istället en stor kassa med pengar som de inte har användning för.

Tittar man även på framgångshistorierna inom modern ekonomi så är de knappast i behov av kapital, till exempel Google, Apple, Facebook som har enorma kassor. Högteknologiska företag som behöver intellektuellt kapital mer än de behöver ekonomiskt kapital. Faktum är att det förefaller som att man inom teknikföretag inte i särskilt stor utsträckning behöver ekonomiskt kapital, det är viktigare att göra rätt än att lägga mycket pengar, Arbetsförmedlingens 100 mkr är ett bra exempel. Många tycker att man kan göra arbetet för en bråkdel av detta belopp.


Alltså, centralbankerna utför monetära åtgärder enligt historiskt gångbara metoder men som inte längre verkar bita. Det finns inget större behov av ekonomiskt kapital. Centralbankerna skapar pengar som inte behövs, det måste leda till en apokalyptisk finansbubbla?

Den tekniska ekonomin innebär deflation

Jag har funderat på varför deflationstrycket är så starkt, vad det beror på. Såsom jag skrev i min förra artikel tror jag det beror på den extra kapacitet till låg kostnad som Kina tillhandahållit men även internet som skapar mer effektiva marknader. Inom nästa alla vertikaler verkar det "poppa upp" marknadsplatser på nätet som effektiviserar marknaden och sänker kostnader och priser, det kan inte innebära annat än ett mycket starkt deflationstryck.

Är 1kr värd 1kr?

Nej det tror jag inte. Det är lätt att stirra sig blind på 1kr, och värdet på 1kr tycks vara ganska säkert. Inflationen är nära noll. Men hur är det egentligen med den relativa förändringen och värderingar på olika finansiella tillgångar? Den stora majoriteten kapital finns ej som likvida medel, insättningar på bankkonto, utan är istället investerade. Tack vare den låga räntan har finansiella tillgångar ökat kraftigt i värde, men är värdet hållbart? Vad är det i sådana fall som håller uppe värdet? Inget jag kan se, våra löner eller avkastningen på kapital har inte ökat kraftigt. Värdet på nästan alla typer av finansiella tillgångar kan lika väl krascha, värde är relativt. Det som är värt 1kr idag kan vara värt 50 öre imorgon när helt plötsligt marknaden tycker att avkastningen är för låg, fullt möjligt. Kommer hända under 2016 tror jag. 

Om värdet på finansiella tillgångar faller kraftigt så kommer det relativa värdet av kontanter öka kraftigt, kanske dags att köpa kontanter?

måndag 29 februari 2016

World financial markets in the middle of a countdown

These days, barely half a day goes by, without me thinking about what the hell is going on in the economy. Like I wrote (in Swedish) not long ago I believe a very deep financial asset repricing (downwards) and recession is just around the corner, but I can't understand what is keeping it from happening right now.

After reading this fantastic article I am more reassured than before, the repricing (crash) will happen. Many investors seem to agree, but then there is a big cadre of pundits who say: "I cannot see a crash, in fact, the financial markets are going up this week". So vocal investors are split in two camps, and the majority is probably sitting on the sidelines, not trading at all, waiting to see what happens. No one, including western central bankers appears to have a clue about what is going on, or at least the central bankers are not telling the markets. Therefore I have been trying to come up with explanations about the wait for my self, below is one of the that I believe the most in.

It is all China

Since the early nineties China, after entering the World Trade Organisation, has been exporting cheap goods to the West utilising a seemingly infinite supply of cheap labour. Farmers moved to the cities and became factory workers. In the West we believe that a low inflation environment is here to stay, I can see only two explanations to why inflation has been so low for so long:

  1. Cheap Chinese labour and goods have been a deflationary force
  2. Adoption of new technologies also is a deflationary force

I believe the Chinese force has been the strongest, 1.5 billion people industrializing is a very large force, it only took them about 20 years or so. As China exported vast amouts of goods abroad, tremendous wealth was created in China. 

Since China has got a fixed exchange rate against the dollar, which is managed by the Chinese central bank, the Chinese central bank had to buy foreign financial assets with the foreign currency proceeds from all those exports to prevent the Yuan to appreciate against the US Dollar. In this process, the Chinese central bank and consequently government (communist party) gained control over huge foreign exchange reserves. In other words, China purchased huge amounts of financials assets in the West pushing up asset prices and pushing down interest rates on everything.




$4 trillion is just a huge number by any standard, for example the US economy is $17 trillion. So a big number has a big impact, a big deflationary impact. You know, "cheap Chinese goods" is not just a saying, it probably is heavily deflationary. 

And by the way, I like to write huge in this article since the sums are so huge. It does not really matter what central bankers in globalised small countries like Sweden and Switzerland do, they have no power, there is too much capital swoshing around cross broders. Living in Sweden, I think we just have to ride the roller coaster of world financial markets.

Trouble in China

For some reason that I do not know, the Chinese economy seems to have lost steam. Their stock markets have had scares recently and there are reports of huge Chinese bad debts. As a consequence, Western investors are selling Chinese assets like crazy. To maintain the fixed exchange rate against the US Dollar, the Chinese central bank has to sell their foreign assets fast to keep their currency from depreciating against the US Dollar, since investors are selling Yuan-denominated assets. Just over a year after reaching $4 trillion the foreign exchange reserves of China are down to $3 trillion, a huge move. Given the size of the sell-off of Western financial assets, by China, that could have resulted in a crash already, but instead the Federal Reserve, the ECB and most other western central banks have been busy buying financial assets, perhaps keeping asset prices from crashing, more famously known as QE (or quantitative easing). 

A very good graph from a recent Economist shows how the net balance sheet change of the Federal Reserve and the Chinese central bank combined has been increasing until now, pushing up asset prices, but for the first time it is contracting. That is probably putting pressure on prices of financial assets downwards, as we have seen, Western stock markets have been hesitant during 2016 so far.

The countdown

For as long as Western central banks keep buying the foreign exchange reserves that the Chinese are selling all seems stable. However, when China no longer have more foreign exchange reserves to sell, then something happens. The Chinese currency might devalue considerably and who knows what might happen to asset prices or inflation in the West. 

Graph of the Chinese countdown / foreign exchange reserve, time is ticking, when does China run out of money? 

onsdag 24 februari 2016

Därför kraschade bomarknaden 2016 - Huspriserna rasar

Jag vet inte om bomarknaden kommer krascha 2016, eller om den kommer krascha vid något senare tillfälle, eller inte krascha alls. Det vet ingen, inte ens speciellt inte Stefan Ingves. Men alla gillar att ha en åsikt, undertecknad likaså. Och få ämnen engagerar och berör såsom bomarknaden gör, vi svenskar älskar vårt Hemnet och stigande huspriser.

Och det här med att prognostisera makroekonomi är omöjligt, det är ett system med alltför många ingångsvariabler. Ekvationen är omöjlig att lösa (enligt matematisk analys i flera variabler), det finns för många kombinationer av vad som skulle kunna hända, världen är alltför sammankopplad. För att modellera lilla Sveriges ekonomi skulle man behöva modellera hela världens (vilket är ännu omöjligare). Men nog om det, alla gissar, speciellt centralbankirerna så här kommer min övergripande teori varför huspriserna kommer rasa:

Därför: Bolåneräntorna kommer gå upp ordentligt

Huspriserna har gått upp av en mycket enkel anledning, räntan har gått ner. När räntan är låg kan man betala räntor på stora nominella lånebelopp. Men när räntan är låg blir mindre ränteförändringar stora förändringar i kronor och ören, då folk har lån på stora nominella belopp.

Ta en exempelfamilj som har lånat 6 miljoner kronor att köpa drömhuset på Lidingö eller vad det nu kan vara. De betalar troligtvis 2% i ränta, kanske något mindre, dvs 10,000kr per månad i runda slängar + amorteringar. Tänk om räntan gick upp till 5%, en nivå som inte alls är otänkbar med historiska mått mätt, 25,000kr per månad i ränta mao. Troligtvis har familjen råd med även den nivån, men det skulle bli betydligt mindre pengar över varje månad. Dock, än viktigare, om räntan var 5% när de köpte sitt hus hade familjen troligtvis inte tagit ett lån på 6 miljoner kronor. De hade troligen varit benägna att köpa ett mycket billigare hus. Denna mekanik kommer att fälla huspriserna. 

Men varför skulle räntorna att gå upp? 

Min gissning är att inflationen kommer vara fortsatt låg, att centralbankens ränta kommer vara fortsatt låg men att kreditrisken i vår ekonomi kommer att öka kraftigt. Kreditrisken är att lånetagare inte kan betala sina lån. När risken att ge ut lån ökar så är bankerna tvingade att höja räntorna för att kompensera kreditförluster. 

Vi har levt på lånade pengar. Jag tror på en djup kommande recession, och är enig med: "sell everything whose value only exists as a result of confidence in central banks." - Läs om det här

PS Håll koll på räntorna, Comprisers jämförelse är bra. DS


söndag 21 februari 2016

Snabbanalys ICA + Axfood Q4 2015 - Livsmedelsmarknaden

Väldigt olika rapporter. ICA klagar rapporten igenom på högre konkurrens och man ser att sin operativa marginal viker. Axfood (Willys, Hemköp och Dagab) däremot slår på en positiv ton och tror definitivt att 2016 blir bättre än 2015. Vilka olika världar, vad är det som driver det? Då jag inte är en expert på livsmedelshandel vet jag faktiskt inte.

Men av någon anledning så börjar ICAs dominanta ställning på marknaden eroderas något, har konsumenterna börjat välja billigare i form av Willys än finsmakeriet på ICA? Eller har man helt enkelt blivit trött på ICA Stormarknad? Jag personligen handlar antingen på City Gross, Coop eller Willys. Definitivt inte ICA, varför vet jag egentligen inte, kanske mest dock för att det inte uppfattas som billigt och bara samma gamla vanliga.

Det är dock en hel del som händer på matvarumarknaden. Mat.se (som är börsnoterat), MatHem samt Linas Matkasse/Matbutik expanderar aggressivt på marknaden och deras kassaflöden är djupt blodröda. Du har dessutom tyska Lidl som är en nagel i sidan på etablissemanget med sina standardiserade mindre butiker med standardiserade sortiment erbjuder finfina priser. Det finns med andra ord en hel del aktörer som vill ha en större bit av kakan och är man marknadsledande som ICA så leder det onekligen till förlust av marknadsandel eller marginalerosion (oftast båda samtidigt). Så jag kan faktiskt känna en viss sympati för ICA.

Något jag dock inte har sympati för är deras andra "hobbyverksamheter", Hemtex, inkClub, ICA Bank och Apotek Hjärtan. Det förefaller vara något slags imperiebyggande som nästan aldrig slutar lyckligt, det är bara tjänstemannastyre. ICA borde sälja allt detta.

Sannolikt kommer ICA får det hett om öronen, liksom Tesco i Storbrittanien som flera gånger tvingats skriva av stora värden på sin balansräkning, framtförallt i sina butiksfastigheter. ICA sålde nyligen delar av sitt fastighetsbestånd till en pensionsfond, fy bubblan, tänkte jag. De har redan räknat ut att köpladorna inte är något värda och säljer dem till en massa stackars pensionssparare innan någon räknat ut vad som håller på att hända.

Axfood då? Ja de går bra. Rakt igenom. Genom ett tydligt ägande och långsiktiga satsningar så verkar de för närvarande väl kunna navigera marknaden. Men i ärlighetens namn tycker jag inte det är jätteroligt att gå på vare sig Willys eller Hemköp för den delen. Kan inte en onlinehandlare erbjuda en bra shoppingupplevelse; intressanta produkter, lätthandlat, bra priser, hög kvalitet så man slipper gå på butiken över huvud taget? Har provat MatHem några gånger, tyckte bara det var dyrt och jobbigt att handla där. ICA erbjuder distribution från lokala butiker (dålig idé!) för sin e-handel och Coop har för visso en e-handel men har andra problem att handskas med så de är egentligen inga alternativ heller (ska dock ge Coop.se en chans igen).

ICA, Axfood och Mat.se är inga aktier jag äger eller har lust att äga, det finns inget attraktivt med dem alls. Sälj!


onsdag 3 februari 2016

Hur viktig är köpupplevelsen och relationen med kunden?

Gästskribenter: Marie Nilsson och Käthe Nilsson från Optimal Ehandel.

Optimal Ehandel är en tjänst för e-handlare som hjälper  till att upptäcka svagheter i kundupplevelsen; sådant som inte märks i traditionella A/B-tester.

E-handeln har många styrkor men det finns en svaghet med stor potential som kan användas som en konkurrensfördel - den personliga relationen med kunden.

Få kunder att gilla dig mer

Fri frakt, snabba leveranstider, rabatter och bonussystem i alla ära, men nu är det dags att fokusera på att verkligen interagera med dina kunder. De flesta e-handlare arbetar i stor utsträckning med SEO och annonser för att hitta nya kunder och försöker att effektivisera köpet, men glömmer bort de mjuka värdena och relationen med kunden. Viktiga detaljer som får en kund att återkomma och kanske till och med berätta för andra om e-butiken.

Nyttja tacksidan

Idag är de allra flesta tacksidor och orderbekräftelser ganska opersonliga, konkreta och ser ut på samma sätt året om. Genom att anpassa innehållet till aktuella händelser, helger och personliga preferenser skapar du en mer personlig kommunikation.

Ofta är tacksidan ett abrupt stopp i köpprocessen när den egentligen borde vara en början till en relation. Se därför till att lotsa kunden vidare till e-butikens sociala medier.

Var tillgänglig

Använd leveransen till att skapa interaktion med din kund genom att överraska och
bjuda in till dialog. Se till att du är tillgänglig på mail, telefon, chatt och inte minst i sociala medier.

Anpassa kommunikationen

Dela in din kundstock i olika grupper som till exempel heavy buyers och new buyers, och anpassa kommunikation och budskap så att alla dina kunder känner sig sedda och bekräftade.

Var personlig och låt kunderna bli ambassadörer

Det personliga bemötande är en av de fysiska butikernas främsta styrkor så vad kan e-handeln lära sig av butikerna? Trenden går mot att fysiska butiker blir mer digitala och surfplattor i butik är bara början.

Här måste e-handeln hänga med och tillföra personlighet och engagemang, det vill säga det som är den fysiska butikens styrkor. Att våga vara personlig är nyckeln till en bättre och närmare relation med dina kunder.

Utnyttja ALLA kontakttillfällen med dina kunder till att bygga relationer. Även en retur eller en reklamation kan vändas till något positivt, ett problem eller en möjlighet? Du väljer själv. Se till att dina kunder blir goda ambassadörer eftersom “mouth to mouth” är den oslagbart bästa marknadsföringen.

Våga rekommendera andra

Var inte rädd för att rekommendera andra aktörer till dina kunder, noga utvalt ger detta positiv bild av ditt varumärke och ett förtroende för dig som e-handlare.

Vad är det du säljer?

Fortsätt leverera efter att du “levererat”.  Behåll en bra relation med dina kunder även om de just nu inte är köpaktiva. Vad är det egentligen du säljer? Ändra inställning och få ut mer av affären. Paketera erbjudandet och gör det unikt.

Lycka till!

fredag 22 maj 2015

Hur skiljer sig fraktbolagen? Hitta bästa fraktavtalet

Inom e-handel är en viktig byggsten frakten och därför tycker jag det är viktigt att skriva om frakten och de fraktbolag som finns. Vid det här laget har jag sett hur många av de stora fraktbolagen fungerar och även om de på ytan kan likna varandra så finns det vissa skillnader.

Fraktbranschen

Branschen i sig är intressant för den genomgår en förändring. Ett större paketskickande med e-handeln och kraftigt minskade brevvolymer förändrar läget för de stora. Posten (eller numera PostNord) har alltid haft sin styrka i brevskickande även om Posten Logistik också har hjälpt till med pakettransporter. Nu går dock brevskickandet snabbt ner. I kontrast har paketskickande länge varit begränsat till företagen som skulle skicka olika typer av försändelser, nu växer paketskickandet snabbt även mellan konsumenter.

Utgångspunkten är ett antal stora europeiska företag som antingen är statsägda eller har varit statsägda, samt några mer flexibla amerikanska aktörer som dock är gigantiska i USA. Just denna utgångspunkt har i stort förblivit, det har inte skett någon egentlig innovation hos fraktbolagen under de sista åren, istället kontinuerliga förbättringar som är så vanligt bland stora företag.

Men det finns ett par amerikanska företag som kan vända hela branschen på sin ända med innovation, då framförallt Uber. Uber är verksamt inom persontransporter men har tydligen också satt siktet på fraktbranschen. 

Hursomhelst, i Sverige dominerar PostNord och DHL marknaden för paket skulle jag säga. PostNord (fd Posten) har ett mer heltäckande nationellt nät, förförallt för brev, medan DHL kanske har en större styrka inom pakettransport. Andra viktiga fraktbolag är Bring, UPS, FedEx och TNT. Om du behöver köpa emballage så kolla här.

PostNord

PostNord har ett rikstäckande nät för brevskickande, såklart eftersom bolaget är ägt av Sverige och Danmark. Numera går det att skicka rätt stora försändelser som brev och det är inte sällan som det är just billigast och bäst att skicka ett stort brev. Det går att skicka upp till 2 kg exempelvis och kuvert som är A3 stora. Nackdelen är att ett brev inte är spårbart vilket gör att du till exempel inte får samma skydd av betalföretagen som e-handlare.

PostNord har också en serie andra lösningar som Skicka Enkelt, en spårbar pakettjänst för nationella försändelser samt Rek-brev som är spårbara och bra för att skicka spårbart i utlandet för mindre försändelser. PostNord är också enklare att köpa tjänster från (som konsument) än de flesta andra fraktbolagen, då för mindre försändelser. När det gäller större försändelser eller paket ser PostNord riktigt dyra ut. Många e-handlare använder PostNords Varubrev som inte är spårbara men kostnadseffektiva. De har såklart företagspaket och paket till utlämningsställe också. PostNords företagspaket fungerar annorlunda, de verkar skicka paket till ombud om första leveransen inte kan göras.

PostNord satsar också som alla andra fraktföretag på paketförsändelser och fraktavtal av olika slag speciellt framtaget för e-handel. De ligger väl ok till i pris, jag tror inte det skiljer sig mycket mot de andra. När det gäller tjänstens kvalitet ligger de på samma dåliga nivå som DHL, dvs man känner sig inte direkt omhuldad som kund. Att slåss mot DHL eller PostNord i kundärenden eller reklamationer är som att slåss mot trögrörliga väderkvarnar. Man får leva med dem just nu, köper man tjänster från dem vet man att det kommer bli problem då och då.

DHL

Börsnoterat i Tyskland tror jag, bolaget är en del av Deutsche Post, eller så är det tvärtom. Hursomhelst är bolaget ett av de största fraktbolagen i världen. De har nästan eller lika stort nät av paketombud som PostNord och jag upplever att de finns tillgängliga på de flesta platser i Sverige. 

DHL har varit i blåsväder i sociala medier och andra medier då deras transportarbetare dokumenterat hanterar försändelser mycket vårdslöst. Jag använder DHL väldigt mycket i mitt jobb och jag vet att det är en del som blir fel, de är dock varken bättre eller sämre än PostNord. Jag tror att en viktigt felkälla hos DHL är att de inte har egna chaufförer och bilar om jag förstått det rätt. Istället anlitar de underåkerier vad jag förstått. Åkarna i dessa underleverantörer får bestämma sina rutter själva och de får betalt för varje upphämtning och avlämning, som någon slags provision, så jag kan tycka att DHLs åkare är mycket nyckfulla. Man vet aldrig med DHL. DHLs åkare är självintresserade mest och det känns inte som de representerar DHL. DHL driver sedan om jag förstått det rätt en serie logistik och omlastningscenter som bygger upp deras nät. Jag vet inte hur PostNord gör, om de har egna åkare och egna bilar eller som de hyr in som DHL gör.

DHL har en stor mängd olika tjänster och de satsar hårt på all slags e-handel. Som fraktpartner är de ok och jag tycker de har skapliga fraktavtal mot slutkund. De har både leverans till utlämningsställen och hemleverans till konsument. Naturligtvis har de också företagspaket. Dock verkar bolaget, liksom de andra fraktbolagen, riktigt spretiga och det är väldigt svårt att hitta rätt eller jämföra detta fraktbolag mot andra.

UPS

UPS har inga utlämningsställen men jag skulle säga att de är klart mest kommersiella (och bra) av de stora fraktbolagen. De fungerar klart bäst av alla inom inom företagspaket, dvs dörr-till-dörr under kontorstid, och är i min mening mycket pålitliga. 

De skiljer sig lite mot DHL och PostNord i att de egentligen inte används av många e-handlare, de har ju ingen B2C (business-to-consumer) tjänst. UPS föredrar att hämta och lämna enskilda paket, istället för att fylla en hel lastbil med paket på ett lager och distribuera ut runt om i Sverige. 

UPS kommer och hämtar paket och små till mellanstora försändelser när man ber om det, och de kan vara mycket snabba. Det har hänt att jag bokat UPS för snarast möjlig upphämtning så har det knackat på dörren 3 minuter senare och de har varit där och hämtat. Eftersom de inte har utlämningsställen så får man vänta till nästa leveransförsök om man bommar leveransen. Men rent generellt tycker jag varken upphämtningar eller leveranser är problematiska med UPS om man finns på plats. Kvaliteten är mycket högre än hos DHLs och PostNords chaufförer.

Med både DHL och UPS finns det goda möjligheter att skicka paket inom Europa och till andra länder. PostNord kan det nog vara lite svårare med.

TNT / FedEx

Jag skriver TNT slash FedEx för att ameriskanska FedEx just har kommit överens om att köpa TNT som är ett holländskt fraktbolag. De skiljer sig mycket dessa bolag men kombinationen verkar smart. De blir en ny trovärdig partner för fraktavtal inom Sverige och i världen. FedEx är inte särskilt synliga i Sverige, mest paketleveranser till och från utlandet skulle jag säga. TNT är lite samma osynliga, TNT fokuserar också lite mer på tunga transporter, dvs pallar, styckegods och så vidare. TNT kör ofta runt i stora lastbilar anpassade för stort gods medan UPS och DHL har mindre bilar som cirklar runt med paketförsändelser.

Jag tror kombinationen av TNT och FedEx kan bli intressant eftersom de är bra på olika saker. Förhoppningsvis sätter de lite press på PostNord och DHL att förbättra sig. 

Bring

Ägt av norska staten vad jag förstår, de kom in i Sverige genom att köpa dåvarande CityMail. Så liksom PostNord (Posten) så har de ett nät för brevleveranser, främst kommersiell post då (reklam). Men de är också aktiva inom större gods på pall får jag intrycket av, till exempel möbler. Här kan du läsa mer om möbeltransport förresten. 

Bring förefaller inte ha ett stort nätverk av utlämningsställen, eller om de har det så har det inte gått så bra. De försöker bygga sin närvaro men jag ser användningen av Bring inom e-handel som ganska begränsad.

Schenker

De har ett nät av utlämningsställen och det går att köpa paketförsändelser av dem som privatperson. Men jag tycker de håller en ganska låg profil inom e-handel. Förutom PostNord verkar de vara de enda som erbjuder paketfrakter C2C, dvs från utlämningsställe-till-utlämningsställe.

Återförsäljare

En sak är ganska tydlig och det är att dessa stora fraktbolag är vansinnigt dåliga på att sälja sina tjänster. Att gå in på deras hemsidor är som att be om att bli förvirrad och stressad. Det är omöjligt att hitta på deras hemsidor som oftast är ett virrvarr av tjänster och sidor för olika länder. Det gör det nästan omöjligt att köpa deras tjänster direkt på nätet, PostNord är väl egentligen enda undantaget, som konsument är det ganska lätt att köpa en pakettjänst. DHLs hemsida är hemsk även om jag får känslan av att det kan gå att köpa paket som konsument eller näringsidkare där. Men känslan jag också fått är att du får vanvettigt dåliga fraktavtal som liten e-handlare om du går och pratar med någon av de stora bolagen. De stora fraktbolagen vill bara skriva stora fraktavtal. Små undanbedes. 

Därför har det växt fram en flora av mindre återförsäljare av frakttjänster som försöker förklara och hitta bäst fraktavtal för olika typer av frakter, och samla ihop efterfrågan för de stora fraktbolagen. FraktJakt har varit bäst hitills på att sälja frakter direkt på nätet och Fraktus tycker jag varit ganska duktiga på att kombinera en massa olika fraktavtal för olika typer av försändelser på en och samma tjänst. Dvs det är väldigt praktiskt att använda Fraktus om du vill köpa mängder av olika slags frakttjänster. Så FraktJakt är helt ok att använda som konsument och Fraktus är helt ok att använda som företag. Dock är det väldigt svårt att jämföra priser inom frakter så det är svårt att se om man får bra fraktavtal. Sedan finns det andra företag som Pluslicens som säljer frakter för DHL exempelvis. 

Det finns också hel serie med andra uppstickare inom återförsäljning av frakttjänster. De stora fraktbolagens distribution, klarhet och marknadsföring av sina tjänster är så pass dålig så dessa återförsäljare behövs för att navigera denna djungel av fraktavtal och fraktbolag. Om man jämför med flygbranschen så har den kommit otroligt mycket längre eftersom det finns många hemsidor där det är ytterst enkelt att köpa flygbiljetter på och jämföra priser.

Här kan du läsa en artikel om fri frakt som jag skrivit om det intresserar. 

söndag 17 maj 2015

Tesla hemmabatteri - Energilagring i stationära batterier

Tidigare har jag skrivit (se här) om Tesla, bolagets "frontman" Elon Musk och den miljövänliga framtid som bolaget redan bygger. Fram till April 2015 var det klart att Tesla byggde en miljövänligare framtid med elbilar som skulle vara mer praktiska, mer moderna och billigare i drift än traditionella bilar med förbränningsmotorer. Argumentet är att verkningsgraden i en förbränningsmotor är 20% medan verkningsgraden i ett kraftverk är 80-90%, så från ett övergripande perspektiv är det helt enkelt mer energieffektivt och miljövänligt att använda elbilar med batterier. Effektiv energilagring!

Tesla bakgrund inom batterier

För att Teslas bilar skulle bli praktiska så behövde de en längre räckvidd, för de flesta andra elbilar är räckvidden 15-20 mil, dvs inte långt. För att lösa den längre räckvidden behövde Tesla delvis sänka bilens vikt, men också använda bra batterier. Eftersom inget bolag i världen riktigt tagit ledningen inom stora batterier så tog Tesla tag i problemet med energilagring själva. Tesla bedömde även att deras biltillverkning till slut skulle behöva långt större volymer av batterier än tillverkarna i världen skulle kunna hantera. De började därför jobba intensivt med att konstruera och bygga billigare och bättre batterier till sina bilar själva, Panasonic är dock en stor partner vad jag förstår. Och Tesla säljer numera bilbatterier till bland annat Mercedes.

Tesla Powerwall - Stationärt hemmabatteri

Men från Elon Musk och Teslas perspektiv fanns det mycket mer potential än i just bilar. Efterfrågan på bilar från Tesla är mycket stark och Tesla blev helt plötsligt ett ledande företag inom just större batterier. De insåg att de kunde konstruera andra batterier än bara bilbatterier, därför lanserade de Tesla Powerwall i April 2015, ett stort stationärt hemmabatteri för energilagring som man kan montera i sitt hus. Batteriet kommer kosta $3,000 med effekten 7 kWh i minsta utförande som du kan montera hemma. Fördelen med detta batteri är att du både enkelt kan ladda och använda ström/energi i det. Dvs, du har möjligheten att helt koppla bort dig från elnätet.

tesla powerall stationärt hemmabatteri 7kwh
Tesla Powerwall


Är du vidare nyfiken på detta med Tesla tillväxt inom stora batterier så kan du kolla på en riktigt bra video med deras Chief Technology Officer från 2014, se här. Perspektivet är cool, de tänker stort! Som den tekniknörd jag är blir jag riktigt sugen på framtiden och hur den ser ut utan olja.

Vad innebär dessa hemmabatterier?

Det första intrycket kanske inte är så revolutionerande när man tänker på detta batteri. Stationära batterier för energilagring känns inte riktigt som någon modern teknik, batterier har funnits länge. Dessa kommer dock lyckas för att de är snygga, priset är tydligen rimligt, garantin är 10 år och energin räcker till för behoven i ett hus. Men fortfarande kanske det inte upplevs som så revolutionerande, men låt oss titta på användningen. 

Elon Musks andra projekt, SolarCity använder redan dessa batterier. De installerar solceller till kunder i USA på tak och med tillhörande batterier från Tesla. Dessa installationer här mycket lång avbetalningstid så rent ekonomiskt är de försvarbara för de flesta konsumenter, i alla fall på deras hemmamarknad. Det gör att konsumenter som installerar dessa solceller delvis eller helt kan försörja sig själva eftersom de kan lagra den energi de genererar på dagen med sol, de behöver inte längre koppla upp sig mot elnätet. Det låter väl läskigt för alla stora elbolag!? Dvs, elnätet som det ser ut idag med el från stora kraftstation kan komma att helt förändras, i framtiden kanske inte stora kraftstationer behövs alls. 

De flesta av SolarCitys installationer görs i soliga Kalifornien där hushåll laddar dessa batterier under dagen och förbrukar mycket av energin under kvällen. I Sverige har vi inte lika mycket sol, så kanske kommer inte dessa solceller med tillhörande batterier bli lika populära av ekonomiska orsaker, men jag tror ändå det finns mycket starka argument till att köpa dessa batterier även i Sverige.

Det ekonomiska perspektivet för Sverige

Jag läste att el i Sverige nu kan köpas timvis, det innebär att också priset ändras timvis. Tydligen skall de flesta elbolagen kunna tillhandahålla el med timpris. I en artikel i GP (se här) anger de att el på dagen kan vara 10 gånger dyrare än el på natten. 10 GÅNGER!

Det beror på att energilagring inom elenergi varit dyrt/svårt (fram till nu) och vi har mycket förnybar vattenkraft exempelvis som genereras hela dygnet. Eftersom elanvändningen under middagstid är mycket högre (när vi alla lagar mat) än mitt på natten ser marknadskrafterna till att priset är mycket mycket billigare än på natten. Under perioden av dygnet högbelastning så köper vi i Sverige tydligen smutsig el från andra länder för att klara behovet eftersom det inte finns tillräckligt mycket svensk miljövänligare elkraft att tillgå.

Tänk då om du hade ett stationärt hemmabatteri som du kunde ladda på natten med billig vattenkraft, och använda under dagen när elen behövs. Då skulle du kunna sänka din elkostnad (nätkostnad exkluderat) med upp till 10 gånger!

Det låter väl som ett bra argument för att köpa ett sådant batteri. 

Siffrorna gör ett köp ekonomiskt försvarbart

Jag bor i ett radhus och betalar vad det verkar 500kr för el varje månad. Vet ej om det är högt eller lågt, men det är vad vi betalar. Det blir 6000kr per år. 

Låt oss också säga att dessa stationära hemmabatterier från Tesla kostar 35,000 kr att köpa och installera. 

Om jag köpte ett sådant batteri skulle jag spara 5400kr på el varje år genom energilagring, eftersom jag potentiellt skulle kunna reducera min elräkning med 90% enligt GPs artikel genom att köpa all min el på natten bara. Det skulle då ta mig 6.5 år att tjäna tillbaka investeringen, om detta förhållande med 90% reduktion förblir. Teslas garanti på dessa stationära hemmabatterier gäller i 10 år så risken att köpa batteriet är liten. 

Eftersom priset alldeles säkert kommer förbättras avsevärt kommer ekonomin bara förbättras i att köpa dessa batterier. Det kommer bli en bra idé för oss alla att ha ett batteri hemma, ifall det blir strömavbrott, ifall vi vill generera vår egen el och ifall vi vill reducera användningen av tyska kolkraftverk som förser oss med el under den perioden av dagen med högst belastning. 

Och ja, ett köp är naturligtvis jättebra för miljön. Otroligt miljövänligt!

fredag 8 maj 2015

Starta egen webshop? Relationen återförsäljare & leverantör

Kul att du hittat till min blogg. Här kommer ett inlägg för dig som funderar på att starta egen webshop. Det jag skriver passar för dig som tillverkar egna produkter och vill sälja direkt till slutkund eller dig som vill agera återförsäljare.

Jag har tidigare skrivit lite i ämnet speciellt, dessa artiklar är relevanta:



Med dessa ovan kan du hitta fram till vilken lösning du bör använda för själva webshopen och hur du ska ta emot betalningar. När det är klart är det bara att lägga upp produkter och se till så att du har eget företag med moms. Du är redo att ta emot nya kunder. Jag skriver mycket inom e-handel så är du sugen på att läsa mer så hittar du alla mina inlägg i länken här

Med internet är det så enkelt att starta en egen webshop. Så länge du har ett eget företag kan du vara igång på mycket kort tid med lösningar såsom Tictail eller Shopify. Det verkar så enkelt så varför inte testa? Ja, jag tycker du ska testa, det är alltid bra att testa. Men är det en bra idé att starta en egen webshop? Det finns vissa saker som du bör tänka på som näringsidkare, när du startar en webshop. 

Den enorma lockelsen för leverantörer

För dig som har egna produkter hägrar internet som en enda stor möjlighet. Speciellt om du redan jobbar med återförsäljare (ÅF) som distributionskanal. Nu finns inte längre det kostsamma hindret med att starta mängder av fysiska butiker runtom i landet, helt plötsligt kan du sälja direkt till de som vill via din egen webshop på nätet. Det vattnas i munnen när du inser hur stora marginaler du kan tjäna på denna försäljning. Du får inte bara din vanliga marginal som du får mot återförsäljare, du får också hela återförsäljarens marginal i intjäning. Det blir en chans att tjäna lite extra pengar på de som känner till ditt varumärke och som gärna handlar från dig direkt via din egen webshop. Internet är bra på det viset, det går att enkelt förbigå mellanhanden/återförsäljaren. Så långt, allting gott. Det verkar nästan för bra för att vara sant, ren vinning. Eller?

Återförsäljarens perspektiv inom e-handel

Med e-handel kan varje konsument nå tusentals butiker med några få knapptryck. Det startas tiotusentals webbutiker om året just nu, och det lär fortsätta ett bra tag framöver. Som återförsäljare hade man tidigare i den fysiska världen en handfull konkurrenter troligen om man tittar på en mellanstor stad. För återförsäljare online finns det ofta istället en betydligt större mängd konkurrenter, det kan finnas hundratals eller tusentals. Titta på bara alla inredningsbutiker på nätet. Således är konkurrensen inom e-handel på nätet mycket hög, det har jag skrivit om tidigare. Och den lär öka som sagt. 

Återförsäljarens jobb är med andra ord inte lätt, inte nog med att det finns många fler konkurrenter än på gatan så kan det också vara så att vissa leverantörer bestämmer sig för att starta egen webshop och börjar således konkurrera med återförsäljaren. Med tanke på hur många nya webshopar som startas och den extra konkurrensen från leverantörer är det inte svårt att räkna ut att de flesta nya webbutiker kommer slå igen eller förbli små verksamheter. 

Det som verkar lätt är i själva verket resurskrävande

Jag jobbar personligen med nya samt etablerade e-handelsbolag och har sett vad som krävs för att bedriva e-handel. Det som verkar relativt enkelt, att starta upp och komma igång blir sedan mer utmanande när man skall få kunder. De allra flesta som startar en ny webshop har ingen stor existerande kundgrupp som mer än gärna börjar handla på nätet, de flesta har tänkt sig att bygga upp sin verksamhet från början på nätet. 

Med tanke på den stora konkurrensen ligger den första utmaningen i att få besökare till din webshop. Att bedriva marknadsföring på Google, Facebook eller i bloggar kostar antingen resurser i termer av pengar och/eller tid. Räkna med att varje besökare till din butik kostar omkring 3-5 kronor i alla fall. För okända varumärken eller webshopar med små sortiment som inte täcker hela kategorier och har alltför enkla/dåliga e-handelslösningar får man nog räkna med att 0-1% av besökarna genomför ett köp. Det kan då upplevas som att din annonsering på nätet inte ger någon effekt, läs mer här om annonsering på nätet. Det är svårare än man tror att få helt nya kunder att handla, alla är vi försiktiga på internet och fulla av misstroende. En helt ny kund måste ju inte bara känna sig säker, du måste också ha produkter som kunden vill köpa i sortimentet och till rätt pris. Det krävs mycket tid och resurser för att bygga upp en kundgrupp, att börja få fler återkommande kunder och öka konverteringsgraden. När +3% eller fler av besökarna köper kan man räkna sig som etablerad webbutik, men endast få butiker inom e-handel når så långt. 

Det är alltså lätt att starta en egen webshop, men det är mycket svårare att få nya kunder än i en gatuplansbutik. 

Jag tycker du absolut ska starta egen webshop om du har bestämt dig, men räkna med att investeringen för att etablera en framgångsrik rörelse som går att leva på förmodligen kostar betydligt mer i resurser (pengar och/eller tid) än att starta en butik på gatuplan.

Återförsäljarens val av leverantörer

Detta är numera kanske ännu viktigare för återförsäljare än vad det var för gatuplansbutiker. Som vi tidigare nämnt har konkurrensen ökat och det går snabbt och enkelt via Google att hitta alternativa köpeställen för olika produkter. Om leverantören själv har en webshop som konkurrerar med återförsäljaren prismässigt så kommer förmodligen en viss mängd av återförsäljarens annonsering bli ogjord pga att besökarna istället köper direkt från leverantören. Alltså, för en återförsäljare verkar det inte särskilt smart att jobba med leverantörer som konkurrerar med återförsäljaren på nätet. Smarta återförsäljare försöker hitta leverantörer med bra produkter och begränsad konkurrens som det går att tjäna pengar på. För många återförsäljare kan en leverantör med en egen webshop alltså bli totalt ointressant. Jag frågade nyligen samma fråga på Facebookgruppen Svensk E-handel varvid en intressant diskussion uppstod:

  • Oscar L: Debattfråga: Att som återförsäljare medvetet kategoriskt välja bort att sälja varumärken som själva säljer på nätet till samma eller lägre pris? Att som varumärke kategorisk inte jobba med återförsäljare för att det finns så stora marginaler att tjäna vid försäljning direkt till slutkund?
  • Lennart P: Skulle som ÅF vilja säga att jag kategoriskt väljer bort sådana leverantörer. Men.... en del produkter säljer ju bra och känns fel att inte erbjuda, då får man bita i det sura äpplet. En annan vinkel - står inför valet att dissa en leverantör som dels faller i den nämnda kategorin men framför allt, via dess ägare, dagligen vräker ur sig främlingsfientliga kommentarer i sociala medier. Hen har sin fulla rätt att göra det, men vill jag fortsätta sponsra dom...?
  • Henrik L: ??? Oavsett vem man i kedjan är får man väl ta ställning till om man tycker att det man gör är mer värt än att göra på nåt annat sätt istället. Det som är bäst för någon kan ju bli sämst för någon annan men det kan man inte alltid göra nåt åt. Eller fattar jag inte frågan?
  • Andreas A: Detta är ett val man får göra från fall till fall. Beror på hur mycket man säljer, hur kommunikation och reklamationer fungerar och allmän uppfattning om företaget. Dock drar man gärna ner "varumärkesreklamen" och prioriterar andra produkter istället. Det är inte min uppgift att bygga upp deras varumärke utan att få något tllbaka!  Ja, jag har gjort den smällen en gång, inget skoj och ta in en ny produkt och introducera den på marknaden och sedan bli helt överkörd när den fått fotfäste.
  • Emmie N: Tror fler och fler varumärken startar egen e-handel. Om man kategoriskt väljer bort dem så kan man stå med väldigt få leverantörer att välja på till slut. Fundera istället på vad DU kan ge kunden för mervärde. Varför ska kunden handla hos dig istället för hos leverantören? Kan du erbjuda bättre returvillkor, kundtjänst eller total upplevelse i butiken? Våga tänk nytt och annorlunda. The sky is the limit!
  • Oscar L: Som varumärke måste man kanske ställa sig frågan ifall ifall det är värdebyggande eller kontraproduktivt att bedriva egen e-handel?
  • Mattias G: Vi jobbar med att plocka bort leverantörer med egen webshop så gott det går. Viktigast är nog att man drar gränsen när ens principer börjar kosta vinst (Tycker det är ett allvarligt övertramp att som grossist helt plötsligt gå över och sälja till slutkund)
  • Miia K: Vi jobbar mot e-handlare, som i princip alltid är producenter av sin egna vara (och säljer inget mer) och jobbar med ÅF i olika stor grad. Så jag ser en del olika modeller. Om jag var e-handlare själv så skulle jag också se olika på en stor leverantör/grossist samt en mindre producent. För jag tror att om producenten behöver komma igång och hitta återförsäljare så är det ett ganska bra att sälja genom sin egna e-handel för att visa att det finns ett intresse för produkten också för att jobba in varumärket. Men jag tror att det är enklare för ÅF att sälja produkten i det fallet eftersom de oftare har fler kunder som kommer kommer in av andra skäl och har fler varor som lockar. Men jag vet också de som inte har ÅF alls och bara säljer själva och då måste man ha en unik produkt som drar intresse i sig själv och är väldigt framgångsrik. Och så vet jag de som inte vill ha en egen shop alls för att inte skrämma bort ÅF... Så det beror nog på affärsmodell samt produkt...
  • Hans E: Ser inga problem med att leverantörer säljer själva, problemet uppstår väl när de börjar priskonkurrera med sina ÅF, då är man ute på tunn is.
  • Daniel R: Jag hade slutat med den leverantören direkt.
  • Miia K: Daniel R Nyfiken... Också om det var en mindre producent som höll samma priser ut mot slutkund? Samt länkade till din shop genom sin egna shop?

Hur leverantören lyckas bäst

Så för dig som är en okänd leverantör förefaller det mig som att den möjlighet som verkar finnas i själva verket är en viss missuppfattning om att det är bra att starta en egen e-handel. Det verkar vara ok om leverantören sätter ett pris som är långt högre än de priser som återförsäljarna kommer ta. Men om leverantören väljer att sätta ett pris som konkurrerar med återförsäljarna kommer återförsäljarna sluta med att marknadsföra leverantörens produkter eller rentav sluta återbeställa. 

Att starta en egen webshop kan då ovetandes göra mycket egen skada för de flesta leverantörer. 

Endast en mindre mängd mycket stora varumärken klarar av att få tillräckligt många kunder själva (utan återförsäljare) som till exempel H&M, Zara eller Louis Vuitton. För de flesta leverantörer är det fortfarande, i denna tidsålder med e-handel, nödvändigt att ta hjälp av återförsäljare för att orka med att nå ut till en stor mängd potentiella kunder och att lyckas.