söndag 13 mars 2016

Ekonomisk revolution med negativa räntor och kapitalöverflöd

För min del har det blivit en kortare serie av mer ekonomiska inlägg där jag i förra artikeln sökte svaret på stiltjen i kapitalmarknaderna och en teori varför bomarknaden kraschade 2016. Jag frågar mig dessa frågor för alla makroekonomiska spelregler verkar helt ur spel för närvarande.

Ett överflöd av kapital i ekonomin

I den riktiga ekonomin, inom detaljhandel kan jag vittna om ett totalt överflöd av utbud. Det finns mängder med detaljhandlare, av olika typ, som erbjuder helt enorma sortiment. Alla söker sälja allt till alla. Alla konkurrenter förefaller ha oändligt med kapital att köpa in varulager för, så har det inte alltid varit. Den höga konkurrensen inom detaljhandel bör rimligtvis innebära att vissa får ge sig, helt enligt kapitalismens grundvalar om avkastning på kapital, men ännu stänger inte många butiker. Med undantag för några få som Solo, Indiska och Chilli.

Negativa räntor, har centralbankirerna tänkt rätt?

I veckan lanserade Europeiska centralbanken (ECB) ytterligare med negativa räntor och ytterligare köp av företagsobligationer. ECB (och Riksbanken) söker som bekant uppnå en inflation på 2% med alla medel som de har, men som de inte verkar uppnå. Målet med 2% inflation har fått centralbankirerna att vräka ur sig pengar för att få upp inflationen, man provar nu som bekant negativa räntor.


För de flesta verkar negativa räntor konstigt. Vilken bank skulle kunna be sina kunder betala ränta för att göra insättningar, istället för tvärtom? Trots centralbankernas negativa ränta har inte någon bank ännu vågat debitera kunder ränta på insättningar då de är rädda för att tappa sina kunder. Den negativa räntan blir således en kostnad för banken eftersom banken själv måste förvara insättningar från kunder på centralbanken, om de inte lyckas låna ut 100% av dessa medel.

Jag kan förstå att centralbankerna nu trycker pengar och köper obligationer för att få upp inflationen, men att introducera negativa räntor förefaller vara ett logiskt felsteg: Centralbankerna skapar nya pengar för att köpa obligationer, samtidigt omintetgör (förstör) de pengar som förvaras hos dem med negativa räntor. Centralbankerna skapar och förstör pengar samtidigt, det senare kan knappast främja inflation. Det måste vara så att när räntan blir negativ så innebär inte längre en sänkning en drivkraft att låna ut mer pengar.

Bankerna har alltså absorberat kostnaden för den negativa räntan, de har det faktiskt tufft med avkastningen på eget kapital, bankens främsta linjal för framgång. Bankerna tycks ovilliga att introducera negativa räntor på insättningar, så antingen absorberar de alla kostnader eller så kan de höja kostnaden på att ge ut nya lån. Alltså, det här med negativa räntor verkar inte riktigt rätt.

Kapital som inte behövs

Centralbankerna pumpar ekonomin full med kapital som inte egentligen behövs. Företagen tycks inte investera såsom centralbankerna tänkt sig. Företagen verkar tycka att det inte finns tillräckligt attraktiva investeringsobjekt. Företagen har istället en stor kassa med pengar som de inte har användning för.

Tittar man även på framgångshistorierna inom modern ekonomi så är de knappast i behov av kapital, till exempel Google, Apple, Facebook som har enorma kassor. Högteknologiska företag som behöver intellektuellt kapital mer än de behöver ekonomiskt kapital. Faktum är att det förefaller som att man inom teknikföretag inte i särskilt stor utsträckning behöver ekonomiskt kapital, det är viktigare att göra rätt än att lägga mycket pengar, Arbetsförmedlingens 100 mkr är ett bra exempel. Många tycker att man kan göra arbetet för en bråkdel av detta belopp.


Alltså, centralbankerna utför monetära åtgärder enligt historiskt gångbara metoder men som inte längre verkar bita. Det finns inget större behov av ekonomiskt kapital. Centralbankerna skapar pengar som inte behövs, det måste leda till en apokalyptisk finansbubbla?

Den tekniska ekonomin innebär deflation

Jag har funderat på varför deflationstrycket är så starkt, vad det beror på. Såsom jag skrev i min förra artikel tror jag det beror på den extra kapacitet till låg kostnad som Kina tillhandahållit men även internet som skapar mer effektiva marknader. Inom nästa alla vertikaler verkar det "poppa upp" marknadsplatser på nätet som effektiviserar marknaden och sänker kostnader och priser, det kan inte innebära annat än ett mycket starkt deflationstryck.

Är 1kr värd 1kr?

Nej det tror jag inte. Det är lätt att stirra sig blind på 1kr, och värdet på 1kr tycks vara ganska säkert. Inflationen är nära noll. Men hur är det egentligen med den relativa förändringen och värderingar på olika finansiella tillgångar? Den stora majoriteten kapital finns ej som likvida medel, insättningar på bankkonto, utan är istället investerade. Tack vare den låga räntan har finansiella tillgångar ökat kraftigt i värde, men är värdet hållbart? Vad är det i sådana fall som håller uppe värdet? Inget jag kan se, våra löner eller avkastningen på kapital har inte ökat kraftigt. Värdet på nästan alla typer av finansiella tillgångar kan lika väl krascha, värde är relativt. Det som är värt 1kr idag kan vara värt 50 öre imorgon när helt plötsligt marknaden tycker att avkastningen är för låg, fullt möjligt. Kommer hända under 2016 tror jag. 

Om värdet på finansiella tillgångar faller kraftigt så kommer det relativa värdet av kontanter öka kraftigt, kanske dags att köpa kontanter?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar