söndag 27 mars 2016

Varför ökar inte inflationen? Riksbankens bubbla spricker nu

Här kommer en fortsättningen på mitt sökande efter anledningen till det bisarra ekonomiska läge vi nu befinner oss i. I senaste inlägget skrev jag om galenskaperna från världens centralbanker samt i ett annat inlägg varför det nu verkar närma sig "game over" för tidernas största finansiella bubbla. Jag har personligen en mycket dyster syn på ekonomin.

Bubblans moder: 2%

I det här inlägget tänkte jag dyka djupare inom ämnet inflation, som verkar vara bubblans moder. Under de senaste 15 åren har världens centralbankirer fört ett krig mot i deras ögon alltför låg inflation, det har varit ett utdraget skyttegravskrig. Av någon magisk anledning har de flesta centralbankirer fått en målsättning, att inflationen skall vara 2%. Målet sätts av politiker. Om inflationen är 2% så bedöms de ha gjort ett bra jobb. Då de flesta centralbankirer vill behålla sitt jobb och respekten från andra makroekonomer så kommer de naturligtvis göra sitt yttersta för att nå 2% inflation, med alla medel tillgängliga, inklusive sedelpressar.

Vidare kommer centralbankirerna tillämpa penningpolitisk politik som baserar sig på historiska data och tillämpa en verktygslåda som har fungerat historisk. Dessutom, centralbankirerna är trots allt oftast äldre och tror sig kanske ha all den erfarenhet som behövs för att bedöma ekonomins läge och utsikt. Men tyvärr börjar de uppdagas att centralbankirerna inte gör bättre prognoser än någon annan, att deras förmåga att bedöma ekonomin inte är bättre än andras:


Centralbankirerna kommer att använda sina traditionella verktyg och göra traditionella bedömningar för de inget annat att klamra sig fast vid, de är knappast del av vår nya värld fylld med teknik. Och, när inflationen är låg, under 2% så kommer centralbankerna föra en expansiv penningpolitik såsom man kan se i grafen ovan. I hopp om att ekonomin skall producera en högkonjunktur med stigande inflation som följd.

Centralbanker sänker räntan för att öka utlåningen, som i sin tur skall öka efterfrågan, som i sin tur skall börja dra upp inflationen (prisökningar). Utlåningen har ökat, men inflationen har inte ökat. Så någonstans har planen för västvärldens centralbanker inte fungerat, de var säkra på att producera inflation, men deras verktyg har inte fungerat.

KPI och strukturella förändringar inom detaljhandel

KPI, konsumentprisindex, är lättast att mäta och har officiellt blivit måttet för inflation. KPI mäts och beräknas genom att SCB (Statistiska Centralbyrån) i detaljhandeln studerar tusentals prispunkter och sedan viktar in i index i förhållande till hur stor andel av konsumentens plånbok varje kategori/produktområde sväljer. Alltså, priserna i detaljhandeln är Riksbankens fokus när de mäter inflation, är det rätt att fokusera på detaljhandeln? Är det rätt att inte mäta priser på finansiella tillgångar som hus?

Jag satt häromdagen och studerade hur priserna (inflationen) förändrats sedan Januari 2008 (den ekonomiska krisen) till Januari 2016 inom olika kategorier, se statistiken här
  • Livsmedel o alkoholfria drycker +17%
  • Alkoholhaltig drycker och tobak +21%
  • Kläder och skor +12%
  • Boende +4%
  • Inventarier och hushållsvaror -2%
  • Hälso och sjukvård +10%
  • Transport +8%
  • Post och telekommunikation -21%
  • Rekreation och kultur -5%
  • Restauranger och logi +20%
  • Diverse varor och tjänster +16%

För mig som jobbar med e-handel är det slående hur kategorin Inventarier och Hushållsvaror har utvecklats svagare än de andra måtten, denna kategori har kommit längre strukturellt med e-handel än andra kategorier, dvs högre andel e-handel.  

Det är dessutom en anmärkningsvärd prisminskning inom telekommunikation som naturligtvis förklaras med att mobiler och mobiltelefoni blir billigare tack vare större spridning av teknik. Ökad användning av teknik sänker priser på teknik. Sedan kan man inte undgå att nämna oljepriset, bara för att vad som händer där är anmärkningsvärt, branschen krisar:




E-handel och Kina

Som jag nämnt i mina tidigare artiklar tror jag att e-handel och Kina har verkat deflationärt. Billigare produkter från Kina kanske var största orsaken till låg inflation fram till och med kreditkrisen 2008. Från 2008 till 2016 har e-handeln gått igenom en boom.

Vid ett ställe i denna rapport skriver Riksbanken om e-handel, att e-handeln kan påverka KPI, jag tror inte Riksbanken har insett hur mycket e-handeln har påverkat KPI. Min bedömning är att efter att ha sett olika framgångsrika återförsäljare både inom fysisk handel samt e-handel är att fysisk butik kräver 40-50% bruttomarginal medan e-handlarna kan göra samma resultat med 30-40% bruttomarginal. Det vill säga, e-handel kan erbjuda lägre produktpriser än fysisk handel tack vare teknik.

Då e-handeln tar marknadsandel så har existerande fysiska handlare samt nya renodlade e-handlare fått stora mängder kapital att satsa inom e-handel, alla vill ha en del av framtiden, jag kan vittna om en investeringsboom inom e-handel där tillväxt gått före lönsamhet. Det har naturligtvis lett till priskrig. Detta priskrig utgör ett deflationärt tryck. Nu har dock de flesta traditionella handlare blivit bättre på e-handel och det finns inte längre brist på konkurrens inom e-handel som möjliggör mycket kraftig tillväxt inom e-handel. När tillväxten nu har mattats investeras inte längre pengar inom e-handel på samma sätt, lönsamhet har istället blivit ett krav. Det kommer att leda till att deflationstrycket försvinner inom e-handelstunga kategorier. Det kan göra att inflationen börjar öka igen inom dessa kategorier.

Kulmen av prispressen kom under Black Friday December 2015 då jag såg de största handlarna vräka ur sig produkter till reapriser. Varför rear man under årets bästa årstid för detaljhandel? Alla har varit desperata att nå försäljningstillväxt. Försäljningstillväxten för företagen, det var alltför många som ville ha en del av e-handelskakan. Många handlare köpte stora lager i hopp om en fantastisk julhandel, som uteblev, istället blev de sittande på stora lager. Under Januari och Februari har man försökt realisera sina lager, men efter detta får många ge upp. En del börjar få slut på pengar, som VRG, Indiska, Qliro, RnB och MiniMarket för att nämna några.

Slutsats

KPI är ett detaljhandelsmått, priser i detaljhandel, detaljhandeln har blivit överinvesterad med låga priser som följd. Riksbanken verkar ha missat det, man verkar ha glömt hur man mäter inflation och vad som händer där man mäter inflation. En boom i detaljhandeln verkar ha byggt upp en enorm finansbubbla. Nu kommer inflationen gissar jag, nu är det slut på priskriget i detaljhandeln, vad som händer när inflationen går upp är en annan fråga.



2 kommentarer:

  1. äntlingen en vettig analys av orsaken till bristande inflation även varan "bostäder" saknas vilket är konstigt
    bilar båtar o.s.v är med. En bostad existerar visserligen under en lång tid med hjälp av underhåll men även bilar kan existera under en lång om de underhålls rätt.

    SvaraRadera
  2. Globalisering. Alla företag har blivit globala med verksamhet i flera världsdelar. Man flyttar verksamhet dit arbetskraft och vilkor är bäst. Fackförbund och politiker i väst gör inget / kan inget göra. Det leder visserligen till låga priser här men även återhållsam löneutveckling. Storbolagen dikterar villkoren.

    SvaraRadera